Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anhörig: "De äldre i sjukvården har inte något värde"

Yvonne Johansson har på ett obehagligt sätt blivit vittne till överbeläggningarna i sjukvården.
Hon upplevde stora problem att få vård för sin 83-åriga mamma.
– Man blir upprörd över att patienterna ska bort och ut från sjukhuset så snabbt som möjligt, säger Yvonne Johansson.

Annons

■■ Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner Sundsvalls Tidnings nya app här, till Iphone eller till Android!

Det handlar om Yvonnes mamma Eivor som hastigt blev allt sämre. Mamman hade tappat både lusten att äta och dricka och när läget blev ännu sämre fick man kalla på ambulans. När Yvonne kom till akuten hittade hon sin mamma ensam och obevakad på en enkel brits utan ringklocka. Hon fick besked att på grund av platsbrist kunde det bli aktuellt med transport till Sollefteå eller Örnsköldsvik, men hon vägrade.

– Min mamma är dement och beroende av närhet till mig så jag sa bestämt ifrån, berättar Yvonne Johansson, som jobbar som socionom.

Nästa besked var att mamman skulle skickas hem, men efter sju timmars väntan visade ett provsvar att mamman hade influensa och att man hade hittat en plats åt henne på infektionsavdelningen.

– Men det kändes jättejobbigt. Det gällde hela tiden att säga ifrån, berättar hon.

Hon upplevde att ett överbelagt sjukhus ville bromsa inflödet av patienter, medan hon som anhörig krävde en bra vård för sin mor.

Läs även: Överbeläggningar bidrog till tre dödsfall på Sundsvalls sjukhus

– Man känner sig otroligt maktlös som anhörig, säger hon.

Mamman låg kvar något dygn på sjukhuset, blev hemskickad, men kunde fortfarande inte äta och mådde illa. 83-årige Eivor försämrades och det blev återigen ambulans till sjukhuset.

– Min mamma blev riktigt dålig i sitt hälsotillstånd på kort tid och det anser jag vara påverkat av den mycket bristfälliga och dåliga hanteringen från sjukhuset gentemot mig och min mamma, säger hon.

När vi träffas några dagar senare är mamman placerad på kommunens korttidsboende på sjukhuset.

– Alla vill avhända sig ansvaret till andra. Sjukhuset vill skicka hem henne till hemtjänsten och hemsjukvården och att kommunen ska ta över ansvaret, berättar hon.

Hon beskriver hur kampen även måste föras mot kommunen.

– Det var ett stort motstånd från biståndshandläggaren vid vårdplanering för min mamma inför utskrivning från infektionsavdelningen då man försökte få det till att mamma skulle åka hem och inte gå in på korttidsboendet. Jag fick kämpa emot då också, säger Yvonne Johansson

Hon ser stora brister i överföring av information mellan sjukhuset och korttidsboendet.

– Jag är inte medicinskt kunnig, men jag har varit tvungen att fråga mig till rätt behandling och medicinering av min mamma. Ska det vara så? frågar hon sig.

Överlag upplever hon en stor försämring av vården.

Läs även: "27 överläkare fruktar "fullbordad katastrof"

– Det känns som att samhällsfunktionerna är på väg att falla sönder. Det blir en väldig frustration som anhörig och man undrar hur det ska se ut i morgon, eftersom allt förändras så snabbt. Men det här börjar också bli en normalsituation. Det känns ruggigt, säger Yvonne Johansson.

Hon betonar att hon riktar kritiken mot ett systemfel.

– Själv borde jag ha många år kvar att leva, men som det är nu vill jag inte bli gammal. Allt är på väg utför och det känns som att de äldre i sjukvården inte har något värde, säger Yvonne Johansson.

Fotnot. Yvonne Johansson berättar att hennes älskade mamma nu avlidit.