Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anita Jacobson: "Vi är olika karaktärstyper och inte diagnoser"

Det är med sprakande färger naturen ger sig hän i en sista urladdning, för denna gång. Den påminner oss om livets förgänglighet. Tiden som kan te sig så olika beroende på om man är ett träd eller en människa. Om man är ett barn eller en medelålders. Om man har en meningsfull tillvaro eller är lämnad åt ofrivillig tystnad.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på utanförskap och samhällsnormen, den fyrkantiga. Den som vi alla förväntas passa in i eller pressas in i – även om det så krävs att man mentalt kapar både armar och ben. Många blir sjuka och välfärdssoffan som en gång var mjuk och gedigen med syfte att fånga upp har nu förvandlats till hårt granskande pinnstolar som står så glest att de flesta trillar emellan.

Det är i desperation många av de runda karaktärstyperna tvingas att bli egenföretagare, trots att de inte brinner för entreprenörskap utan helt enkelt inte är fyrkanter och inte ser någon annan utväg. Och för de som försöker komma tillbaka efter utbrändhet erbjuds samma gamla fyrkant trots att det är den man är allergisk mot.

Det här är ett strukturellt problem vi har som måste förändras. Och det börjar redan i skolan. Vi måste se att vi är olika karaktärstyper och inte diagnoser så fort vi är en smula annorlunda. Se till fördelarna hos varje individ istället för att peka på bristerna. Släppa tanken på att en mall passar alla och ge skolan förutsättningar och verktyg för att kunna göra undervisningen mer inriktad att tillgodose behovet hos de intelligenta särbegåvade, de normalbegåvade och de med koncentrationssvårigheter.

Och det är inte bara där utan det är hela samhället som måste inse att vi är av olika karaktärstyp som är bra på olika saker och att vi alla behövs. Något som psykiatrikern och författaren Anders Hansen lyfter i sin senaste bok Fördel ADHD med undertiteln "Var på skalan ligger du?". Allt är inte svart eller vitt utan vi har alla drag av ADHD mer eller mindre. Och utan de kreativa och modiga människorna med stort påslag av dessa gener hade mänskligheten aldrig tagit sig så långt som vi gjort idag. Det krävs nyfikenhet och en viss portion av rastlöshet för att vilja vidare och upptäcka något nytt.

Idag går en hel del kreativa resurser till spillo då de inte tas tillvara utan tvingas anpassa sig till något de inte är och då blir en belastning istället för en tillgång för samhället. Och det krävs enorm enskild styrka att enträget fortsätta att vara kulturarbetare trots motståndet och svårigheterna att klara sig ekonomiskt.

Men kanske kan vi skönja en förändring av spelplanen för de runda karaktärstyperna. En inte allt för högt ansedd plattform har bokstavligen övermannats av personer som förmodligen ligger högt på ADHD-skalan: youtubers. De har tagit saken i sina egna händer. Gett långfingret till samhällets fyrkantighet och bara kört på. Rätt skönt kaxigt tycker jag.

Men ett välmående samhälle behöver kunna erbjuda sina medborgare även mer djuplodande kulturell påfyllnad så det är bra att stödet för kulturell verksamhet höjts. En får bara hoppas att reglerna för att få tillgång till pengarna inte är allt för fyrkantiga.

Läs fler krönikor av Anita Jacobson:

Kulturmannen är död och det våras för den milfiga kulturkvinnan

Författarmötet som kostade bilen dess hälsa