Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anna-Maria Wiklund: I skogen får man vara hur ful man vill – det är ändå bara träden som ser

Vissa människor drömmer om att bo vid vattnet och känner sig aldrig så fria som ute till havs. Själv är jag nog mer en landkrabba som trivs bättre på en stubbe än på en båt.

Jag vet inte riktigt vad det beror på.

Kanske finns det inritat i mitt DNA på något sätt – jag älskar doften av trä, skog och mossa. Jag minns när jag som liten sprang omkring i skogen bakom vårt hus och låtsades att små träddungar var mina egna förtrollade världar.

Som vuxen trivs jag också i skogen. När jag känner mig stressad eller när allt bara snurrar på i för snabb takt är det mirakelmedicin att kliva ut i en skogsglänta och bara andas.

Dessutom är det svårslaget att motionera i skogen. Jag begriper inte varför så många föredrar att packa träningsväskan, sätta sig i bilen, leta parkering och sedan bege sig till ett svettigt gym när man kan ta på sig löpardojorna eller längdskidorna och åka direkt ut i naturen för att träna kroppen.

På sommaren ger trädkronorna skön svalka - på vintern finns det ingen bättre längdåkning än att glida fram i skogsspåren utan att behöva trängas.

Dessutom är det tillåtet att vara hur snorig och ful man själv önskar - det är ändå bara träden (och någon enstaka svampplockare eller motionär) som ser hur man ser ut.

Det här med att skogen och naturen kan lugna stressade själar är ju faktiskt ingenting nytt. Det finns forskning på det. Personer som drabbats av utbrändhet känner sig mer harmoniska när de vistas i skogen minst två dagar i veckan.

Forskarna menar också att skogsvistelse både sänker blodtrycket och stärker immunförsvaret.

Så varför nyttjar vi då inte den här superresursen de flesta av oss har runt knuten i större utsträckning?

I Medelpad är drygt 85 procent (!) av ytan skogsmark. De flesta av oss har bara några hundra meter - eller mindre - till närmsta skogsområde.

Kanske hade det varit mer populärt att vara i skogen om granar och tallar varit en bristvara i vår del av världen? Det som är lättillgängligt och gratis har ju inte samma attraktionskraft som det som är svårt att få tag på.

Men det är ju samtidigt det som är det fina med skogen. Att den finns där helt gratis och tillgänglig för alla som behöver stressa ner, motionera eller helt enkelt bara tanka lite energi.