Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Apropå tjejmässan i Timrå

Annons

Det är bra att skolbarnen i Timrå får stärka sin självkänsla. Om det är tre saker skolan gör för barnen är det väl att bidra till deras kunskaper, färdigheter och självkänsla.

Läste i ST att ett företag med kommersiella pengar hade bjudit in tjejerna i högstadiet att få sin självkänsla stärkt under en hel skoldag. Killarna var inte välkomna. Tydligen var detta okej ur skolornas perspektiv. Men är det så enkelt att det är just tjejer som har svag självkänsla i högstadieskolorna i Timrå? Det är det naturligtvis inte. Hög och låg tro på att man kan lyckas med något utmanande, förekommer hos både tjejer och killar. Men ett företag och dess sponsorer fick lov att utesluta alla killar, även de som har låg självkänsla.

Nu är det ju faktiskt så att fler killar än tjejer har svårt att lyckas bra i skolarbetet. Hur bidrar det till självkänslan hos dem som har dessa svårigheter? Och hur bidrar det att bli utesluten när de andra får åka en hel dag till ett påkostat evenemang?

Sundsvalls Tidning ger regelbundet dessa evenemang en till två helsidors uppmärksamhet utan att med ett enda ord berätta något om hur vardagen tedde sig för killarna. Men jag skulle verkligen ha velat få reda på lite om den andra sidan av myntet i dessa sammanhang. Skolorna måste ju ha någon strategi för hur detta kan vara ett led i jämställdhetsarbetet. Hur tänker ni i skolan i Timrå när ni anlitar en konsult att bedriva denna undervisning? Lite krasst kan man ju faktiskt se det som att ni gynnar en kategori elever på en annans bekostnad, dvs. skapar en skoldag präglad av segregation och olika villkor. Vart tar då jämställdheten vägen som jag antar att ni annars har på agendan? Och vart tar den demokratiska idén om den sammanhållna grundskolan vägen?

Rolf Dalin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel