Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är det någon som tänker på våra barn?

Varje dag hör jag hur barn mår dåligt, har ont i magen och sover dåligt på natten. De är oroliga hela tiden för vad som händer numera i deras näromgivning, tidigare var detta ett mer främmande och utländskt problem men som nu har krupit sig in i vår närhet. Hör ofta frågor ifrån mitt eget barn, varför är det så här pappa/mamma vad håller på att hända? Vad skall jag säga som förälder? är det vårt nya moderna samhälle, skall vi bara acceptera detta och vad beror det på?

Hur kommer våra barn att må när de närmar sig vuxenålder, när vi serverar detta på deras meny.

Våra barn upplever mycket stora förändringar.  

Vi som är föräldrar har upplevt en tryggare uppväxt men har svårt att hantera detta när otryggheten kommer närmre. Hur skall vi agera vart skall vi ta vägen och fly för att återskapa tryggheten för våra barn?

De påverkas direkt i deras skolmiljö utav hur respektlösheten sprider sig på skolgården, men även vad som händer i vårt samhälle med ökat våld med skjutvapen, handgranater, bilbomber, bilbränder med mera. Människor som inte mår bra får ingen hjälp på grund av det inte finns resurser. Överallt omkring oss så ser och hör vi hur våldet ökar.

Det finns inte längre pengar i statskassan att investera i ökad säkerhet, trygghet, fler poliser, utbyggt försvar, bättre sjukvård, bättre omsorg, bättre psykvård, bättre skola och så vidare. Hörde nu senast att man skall lägga ner ett sjukhus i Sollefteå, samtidigt som man hör hur alla dessa behov egentligen ökar.

Man får alltid höra att det inte finns pengar, journalister matar oss med allt det hemskaste man kan hitta på, hur många journalister rapporterar om solskenshistorier?

Vad händer, ju fler hemskheter vi serverar desto mer fokus och tankar kommer att ligga fokuserade på hemskheter. Varför vill journalister och samhället att vi skall matas med allt detta elände 24 timmar om dygnet. Är det för vi skall öppna våra plånböcker och gå runt och känna oss usla?

Återigen till våra barns otrygga uppväxt som vi serverar och serverat under lång tid nu. Vi vågar inte ta bladet från vår mun för att vi är rädda att bli uppfattade som inhumana med mera, men skall vi offra våra barn för det vi är rädda för att debattera. Nämligen det okontrollerade och ohejdade tryck vi numera upplever i vårt samhälle med den strida strömmen flyktingar. Självfallet skall vi hjälpa där vi kan, men skall det ske på bekostnad för ökad otrygghet för våra barn, nedrustad sjukvård, skola, säkerhet och omsorg?

Aldrig debatteras det att vi inte har råd med den massiva invandring vi numera upplever. Hörde nu senast att man räknar med 180 000 som beräknas komma i år till Sverige vilket motsvarar två procent av Sveriges befolkning. Alla kommuner snackar om att bygga bostäder åt dessa, vart kommer pengarna ifrån?

Det är ju dessutom bekvämt för de andra medlemsländerna inom Eu att skicka alla till Sverige. Jag har nämnt detta till många som liksom jag har ett stort hjärta och är positiv till ett ansvarsfullt mottagande och hjälpande. Men äldre säger att de inte bryr sig längre då det inte blir deras problem så länge till.

Vem vågar ta ansvar? Eller ska vi offra våra egna barn för det vi håller på med, skall vi låta de ärva detta utav oss?  Snälla svara.

Uppgiven förälder och medborgare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel