Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arbetare måste kunna leva på sin lön

Annons

Den goda nyheten är att arbetslösheten i Sverige nu sjunker rätt snabbt. Inte minst gäller det ungdomsarbetslösheten. En del är demografi. Ungdomskullarna minskar. Annat är väl att det är allmänt goda tider. Tillväxtsiffrorna skyms i dagsläget av den stora flyktingströmmen. Men tillväxten kommer att underlätta våra möjligheter att klara den på ett anständigt vis. Fast det förutsätter nog att den kan minskas genom att andra länder tar sitt ansvar. I dag är det i första hand Sverige och Tyskland som gör det i EU.

Våra två länder har mycket gemensamt som välfärdsstater där industrin ännu har stor betydelse. Men här finns också viktiga skillnader.

På ett seminarium i Europahuset i Stockholm där EU-parlamentets informationskontor i Sverige finns presenterade Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, på måndagen en rapport som jämför svensk och tysk arbetsmarknad. TCO:s slutsats är att vi inte bör följa den tyska modellen med låglönejobb trots att Tyskland i dag till skillnad från tidigare, har lägre arbetslöshet och nästan lika hög sysselsättningsgrad som i Sverige.

Det har ju inte minst från arbetsgivarhåll i Sverige angetts som en anledning till att gå ifrån den svenska modell där vi konkurrerar med kunskap och produktivitet snarare än med löner som folk inte kan leva på.

TCO:s chefsekonom Göran Zettergren visar att Tyskland under perioden 1995-2013 hade lägre tillväxt – också per person, lägre produktivitet, lägre konsumtion och lägre investeringstakt, än Sverige. Orsaken är inte de tyska åtgärderna i sig. De liknar sammantaget vad som gjorts i Sverige under dessa decennier. Det är också orsaken till att Zettergren valt denna tidsperiod trots att de tyska så kallade Hartzreglerna infördes fullt ut först 2005.

Skillnaden i utfall mellan Sverige och Tyskland är att man i Tyskland pressat ner lönekostnaden över hela arbetsmarknaden. Den tjänstesektor där lönerna sjönk som mest fick heller inget uppsving.

Den tyska förändringen är uppenbarligen mer komplex än vad man påstår från svenskt högerhåll. Ett inlägg från en kvinna från den tyska ambassaden visade exempelvis att de så kallade minijobben med löner ingen kan leva på, fanns före de omtalade Harzregler som faktiskt infördes av de tyska sossarna och som resultat gav att de borgerliga kunde ta över då många blev missnöjda.

Förre fackföreningsmannen Hartz förslag, med ändringar i reglerna kring arbetsförmedlingen, hårdare regler i a-kassa, sänkta socialbidrag och låglönejobb, utgick från den specifika och svårlösta situationen där man i östra Tyskland hade en cementerat hög arbetslöshet. Samtidigt hade kvinnorna i västra Tyskland svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Minijobben kom också att i stor utsträckning gå till studenter och hemmafruar. Tio procent beräknas ha gått till invandrare. Men hoppet att de skulle bli en inkörsport till jobb med riktiga löner har inte slagit in. Man delade på jobben. Men ingen kunde leva på lönen.

I morgon följer jag upp med en del både stöd för, och som det förefaller delvis välgrundade invändningar mot, TCO:s slutsatser. Men den viktigaste tycks ändå vara att det är klokt att se hur man gör i andra länder. Om man väljer att inte kopiera kan det finns goda idéer att hämta hem, för problemet att nå full sysselsättning är sannerligen inte lättlöst.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel