Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Året då Sápmi började synas på scen

Förra året på Samernas Nationaldag (den 6 februari) satt jag vid köksbordet och fulgrinade lyckligt framför en dataskärm. Den samiska musikern Sofia Jannok hade precis släppt sin låt Snölejoninna på Youtube för att uppmärksamma samernas och urfolkets situation. Jag upplevde musikupprorsmagi.

Men vänta: Har ni inte hört den?! Googla då genast fram Snölejoninna, se, lyssna och njut. Det är modern jojk, pop, urbant med tydliga ljuddofter av fjällen. Och musikvideon är så himla snygg.

Varning: Är du fyrkantig svensklärare kommer du förmodligen bli provocerad av texten i Snölejoninna – eftersom det svenska språket inte vårdas. För Sofia Jannok blandar svenska med engelska och samiska efter eget behag. Tre språk i ett liksom. Som det här:

Urfolkskvinna, snölejoninna, jag är regnbågen på din näthinna

jag är allt det men jag är mer, mon lean queer, har funnits här i tusentals years.

(Går det annat än att älska meningen: mon lean queer som betyder: jag är queer.)

Respektlöst att mixtra med svenska språket kan en tycka om man är på svensk-vårdar-humör. Modernt om du frågar mig. Uppdaterat och fräscht. Jag älskar det -  I love It - Mun duodas liihkon dan

Nu tror jag inte att Sofia Jannok bryr sig en susning ifall hon provocerar en och annan språkvårdare. Hela Snölejoninna är ju en enda stor provokation, en stor fet spark mot svenska staten och hur staten behandlar sitt urfolk - samerna.

(Ja, jag är same ifall du undrar. Får alltid hatmail om jag skriver om något samiskt – funderar du på att skriva något  rasistiskt så tänk efter ifall du kan tänka dig att låta bli – det lortar ner min mailkorg nämligen.)

Sedan har det varit flera fina grinarstunder sedan dess- för 2015 blev året då Sápmi tog plats i kultur och nöjessverige och det jublar inom mig när jag skriver det. Som samiska artisten Kitok från Jokkmokk – spelad på P3 och omnämnd samt recenserad i kvällspressen. Ett av årets största personliga  ögonblick var konserten i Karesuando då han sjöng streetiga Norrsken i baren och Paradise Jokkmokk . Trodde själen skulle bubbla upp till universum – sådant lyckorus! Och så samiska rapparen Maxida Märak. Hon fick sommarprata i P1. Och jojkat i VM låten Love last forever. Aktuell i SVT med Sápmi Sisters. Jag har sett en konsert med henne och hon har sådan enorm star quality. Ge henne alla stora scener i Sápmi och i Norden tack, ja hela världen går också bra!  Låt alla få chansen att röja till tunga elektroniska beats skönt mixat med jojk.

Sedan har vi Jon-Henrik Fjällgren som fick hela Sverige att testa att jojka från vardagsrumssoffan med Manne Leam Frijje (Jag är fri). Det var ändå himla magiskt moment - en adopterad samisk ung man som jojkar i en svensk musiktävling.

Det är så här mitt Sverige ser ut!

En skön rapp, raspig, beatig, mångkulturellmix som får en att grindansa så moder Jord får lyckohicka.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel