Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arn – Riket vid vägens slut

Annons

Det finns anledning att lyfta på hatten för den strävan som fått filmmakarna att göra ett äventyr på en nivå långt över det som brukar produceras i Sverige.

Just det faktum att den här typen av storsatsningar är så ovanliga ligger förmodligen till grund för filmens största problem. Ingen tycks ha haft förmågan – eller erfarenheten – att inse att det är för långt mellan berättelsens bärande delar.

Själva storyn är varken mer eller mindre än vad det brukar vara när Hollywood gör motsvarande filmer. Det är kärlek med förhinder, religiösa bryderier, makthunger och till och med roliga bifigurer.

Här har dock någon blivit så förtjust i att göra storfilm att man bortsett ifrån, eller missat, att det inte finns något av värde mellan de centrala partierna. Ändå är filmen över två timmar lång, vilket gör att Arn – Riket vid vägens slut ofta är mördande tråkig.