Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Årskrönika: Mäktigt mästerskap i snöfattigt Österrike

Jag lärde mig gå på en alptopp. Det var en sommar i Schweiz och med tanke på de gråsprängda nyanserna i mitt skägg är det bara att acceptera att det var bra många år sedan.
Jag återvände till bergstopparna. Den här gången till de österrikiska, den här gången var det inte juni 1971 utan januari 2015. Och det var lika grönt.
Bortsett från de kanonsprutade backarna i Kreischberg, där VM i snowboard och skicross skulle avgöras.

Annons

Precis som i Schweiz fick jag stå på egna ben. Den här gången som ensamkommande multireporter med den välpackade väskan sprängfylld av teknikprylar.

För det är lite så det är i mediebranschen nu – allt förändras, och vi förvandlas. Nu är vi allt i ett – på gott och ont.

Jag far som en bergsget upp och ned för backen. Allt för att fota, filma och uppleva. Jag provåker skicrossbanan, njuter och förstår verkligen hur jäkla kul Anna Holmlund & Co har på jobbet. Jag har det ju rätt bra jag också.

Men det där stort feta hoppet Niklas Mattsson och hans snowboardkompisar ska snurra vettet ur sig avstår jag från. Hade jag ställt mig på en bräda och åkt i det hade jag i bästa fall lämnat Österrike i helkroppsgips.

Skicrossen kan jag begripa och älska. Tänker jag tanken på slopestyle blir jag livrädd – och de där hoppen ska jag uppenbarligen avstå från.

Det är en förmån att få vara på plats, att vara nära, nära i förberedelserna. Att få se allt från hur Tero Ukkonen filar på skidorna till hur tankarna går kring de smartaste vägvalen nedför den kringelkrokiga banan.

VM är målet för säsongen och det svider att se hur de svenska åkarna misslyckas.

Anna Holmlund försvinner redan i kvartsfinalen och är svart i blicken när hon korsar mållinjen. Hon fick sin revansch när hon vann den totala världscupen, men där och då, i Österrike var det deppigt.

Victor Öhling Norberg hade totaldominerat bland herrarna och såg ut att köra mot guld.

Men en miss, en ynka miss, förstörde festen. Guldet rann inte ut i sand, men väl i ett brons.

Och inte blev det någon riktig glädje för spektakuläre Niklas Mattsson heller. Han missade finalen i slopestyle med en hårsmån och tvingades till en avslutande vansinnessatsning i storhoppet.

Nu är de redan igång med sina nya säsonger. De blickar framåt mot nya mål, mot nya tävlingar, mot nya satsningar.

Och jag känner en fortsatt lust att jobba. Och ju mer jag tänker tillbaka desto mer vill jag också ha vinter. Jag vill inte att alla utfall på gymmet ska vara förgäves – jag vill alltid åka mer skidor.