Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Åsa Jinder: Åldrandet skrämmer oss mer än döden och därför botoxar vi oss

Annons

De viktigaste och kanske vanligaste angelägenheterna i livet visar sig ofta genom sin frånvaro. Dem längtar vi. Men i stället för att söka dem, ersätter vi det vi längtar med det som finns oss givet.

Inom räckhåll.

Jag ser det alldeles uppenbart då jag skummar igenom mina sociala medier. En dryck, ett pulver, en näring. En träning. En bild på någon slags böna med flingsalt ackompanjerat med orden "Fredagsmys. Mums". Oj, tänker jag. Så falskt det klingar. Chips med dipp är mums. Man behöver nödvändigtvis inte mula i sig fetter och socker, men det är inte bönan som är mys och mums. Det är det faktum att du framstår som så mycket bättre. Klick och världen ser hur näst intill perfekt du är.

Men botar det din vilda längtan? Nej.

De viktigaste och kanske vanligaste angelägenheterna i livet visar sig ofta genom sin frånvaro. Ingen dryck, pulver eller näring svarar på frågan om var kärlek finns. Ingen grönkål läker den stirriges enkla önskan om lugn. Ingen träning svarar på frågan om vad lycka är.

Stark förtvivlan, djupa tvivel och stor smärta botas inte i en handvändning. Vi vänder oss därför från det som tar tid och kraft. Och mot det som är enkelt. Så låter vi förklara kärleken, lugnet och lyckan. Så låter vi försvara oss mot detta.

Läs också: Att förtränga är att förlänga

För det angriper. Livets frågor kräver svar. De ropar. Men vi, vi stoppar hörlurarna i öronen, instagrammar om träning och näring och bönor och mer träning. Vi visar magrutor och lyft och drag och hej och hå och vi vill att alla skall se och tycka att vi är duktiga för då finns vi och när vi finns räknas vi och när vi räknas är vi i ett sammanhang och inte alldeles, alldeles ensamma.

Gillaknappen är vår snuttefilt och träningen vår amma. Mamma vet vi inte riktigt vart vi har eller så är hon alldeles för närvarande, vi har ingen ordning på rätt mycket och mitt i allt åldras vi och det skrämmer oss mer än döden därför botoxar vi oss och den injicerade rädslan illustrerar så väl frågan: Gick livet så här fort? Var har jag självkänslan? Hade jag den inte i någon bok någonstans?

De viktigaste och kanske vanligaste angelägenheterna i livet visar sig ofta genom sin frånvaro.

Läs också: Jag vann först då jag förlorat

Din längtan är viktig för dig. Stanna därför inte vid den. Följ den. Det är kärlek.

I kärleken blir du lugn. I det lugnet låter sig inte någon frånvaro definieras.

I den närvaron låter sig lyckan definieras. Vår allra största angelägenhet. Den är inte större, inte mindre. Den är och den vilar trygg i din närhet.

Åsa Jinder

Riksspelman, författare och hundägare.