Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Åsa Strindin – en tjurig problemlösare

Hon är tjurig in i benmärgen, men så är hon också en äkta "strindinare".
Åsa Strindin i Timrå lever ett aktivt liv – trots en stelopererad rygg – och har en optimistisk framtidstro.

Annons

När Åsa var arton år krockade hon med bilen. Den olyckan skulle ge henne svåra ryggproblem resten av livet, men det visste hon inte då. Första tiden fick hon ofta "ryggskott" och sedan blev det värre.

– Det blossade upp när pojken föddes, då fick jag ett jättediskbråck. Jag fick såga hål i spjälsängen så jag kunde fösa över honom till min säng, berättar Åsa.

En handfast och ganska typisk utväg för Åsa, som har en stark vilja och en förmåga att se lösningar där andra ser problem. Hon har opererat ryggen fyra gånger, och nu har hon inte samma hemska värk och har fått bättre balans.

– Nu kan jag cykla faktiskt.

Åsa bor med sin familj i ett fint äldre hus vid skogskanten i Fröland, eller Mellerstbyn som det står på gamla kartor, i Timrå. Huset var ett ruckel som hade stått obebott i 30 år när hon och maken Andreas tog över det.

Just nu är Åsa sjukskriven på 75 procent. Varje morgon tar hon med sig hundarna och mamma Inga-Lisa och går en promenad på sju kilometer. Att gå ut och gå har varit räddningen, berättar Åsa.

– Sedan är jag fruktansvärt tjurig. Jag lägger mig inte ner och tycker synd om mig själv.

Åsa Strindin är utbildad fiolbyggare och hade egen firma med lokal inne i stan, men kan bara jobba kortare stunder med det stillasittande hantverket. Hon fick slå igen och har inrett en liten verkstad hemma i stället.

– Som egen företagare står du utanför alla regler. Man har inget skyddsnät i samhället. Du ska vara frisk om du ska vara din egen, berättar Åsa.

Efter jul ska hon ut och arbetsträna och drömmen är att hitta ett jobb som ryggen klarar av.

– Helst vill jag köra skogsmaskin eller traktor, men det går inte. Eller så inredningsarkitekt. Jag måste ha ett rörligt jobb, och det får inte vara för tungt.

Firar 40-årsdagen gör Åsa med ett litet kalas med de närmaste.

– Jag sparar festen tills jag fyller 100. Min mormor är 101 år och fullt klar i knoppen. Jag ska bli 122, det har jag bestämt.

Och det brukar ju bli som Åsa som bestämmer.