Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bach för var och en

Johann Sebastian Bach är själv en orgelmästare. Så vad kan passa bättre än att arrangera annan musik av honom för orgel?

Att en kyrkorgel är en verklig enmansorkester underlättar dessutom när man vill täcka upp så mycket som möjligt av Bachs stora spektrum - kantater, sonater och oratorier; orkestermusik såväl som solo i sång och instrument med ackompanjemang.

Här spelar Ralph Gustavsson, meriterad organist, välanpassade transkriptioner gjorda av klassiska mästare som Marcel Dupré, Maurice Duruflé och Charles-Marie Widor. Det mesta är bekanta tongångar för den som känner Bach det minsta lilla och ljuv musik även för nybörjaröron.

Här finns några av Bachs vackraste melodier - som i den trygga, ödmjukt sångbara "Wachet Auf" eller det mest kända Bach-stycket av alla, "Air" - och i nästan alla spår påminns man om vilken fin melodiker han är utöver allt annat.

Gustavsson spelar på den stora orgeln i Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Och så fort det ska jublas och lovsjungas är förstås orgeln i sitt esse med all sin kraft; inte minst den här orgeln med så djupa bastoner att man som lyssnare riktigt lyfts ur stolen. Här jublar framför allt finalen ur Matteuspassionen, en riktig orgelsymfoni med dunder och brak, och inlednings-sinfonian; något mer riktigt kraftfullt stycke hade varit trevligt när man nu har sådana resurser.

Det man förlorar i orgelversionen är en del av den rytmiska spänsten, Bach-gunget: orgeln är ju ett till sin karaktär mer tungfotat instrument än till exempel stråkar och flöjt. Å andra sidan vinner man ofta en mer mysteriös karaktär än originalen, till exempel i Sicilienne för flöjt.

I de friskt gående eller glidande legatorörelserna, som i välkända "Jesus bleibet meine Freude", är orgeln mästerlig. Det är den också i det vaggviseljuva, som i "Sheep may safely graze" där Bachs ömhet för de svaga svallar över, och allt det varmt melodiska som utgör det mesta av skivan.

På så vis blir skivan fridfull och glädjebringande att lyssna till med allt sitt ljus, sin innerlighet, sin melodiska skönhet och det tryggt gående flytet. En sorts Bach Greatest Hits, som många kan känna igen och uppskatta.