Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Backholm Bohlin om regeringsbildningen: Låt också Löfven köra huvudet i kaklet så kan vi kanske börja prata sen

Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) fortsätter att hålla fast vid en dröm. De fortsätter att hävda att Alliansen ska bilda regering, men samtidigt att det ska ske utan att luta sig mot Sverigedemokraterna.

Som det låter just nu framstår det som osannolikt att detta skulle ske.

När Löfven i sin tur inser att 205 mandat fortfarande är fler än 144 så kan vi kanske börja föra konstruktiva samtal på riktigt.

På söndagen meddelade moderatledaren Ulf Kristersson att han ger upp sina försök att bilda regering.

Nu har Kristersson åtminstone börjat gnussa sitt huvud mot det berömda kaklet utan att lyckas. Då är det dags att låta Stefan Löfven (S) få försöka. När han i sin tur efter sina sonderingar inser att 205 mandat fortfarande är fler än 144 – precis som vid omröstningen då han avsattes av riksdagen – så kan vi kanske börja föra konstruktiva samtal på riktigt.

Som vi tidigare har konstaterat på ledarplats är det ofrånkomligen så att någon eller några parter kommer att behöva ändra sin position om en regering ska kunna tillträda. Om det inte sker så återstår bara nyval – och det är något de flesta partier nog helst slipper.

Det är möjligt att det låsta läget börjar dyrkas upp när det sjunker in att varken Ulf Kristersson eller Stefan Löfven kan tillträda som statsminister med mindre än att alla släpper på prestigen och börjar samtala med varandra.

Den regering som förr eller senare tillträder kommer inte att vara något partis förstahandsalternativ.

Av de tre alternativ som Björklund såg framför sig – en koalitionsregeringen bestående av Alliansen och S, en koalition av tysk modell bestående av S och M med stöd av restalliansen, eller Alliansen tillsammans med Miljöpartiet – så framstår inget vid en första anblick som troligt. Men som sagt, börjar vi närma oss ett nyval så måste partiledarna förr eller senare tillåta sig att tänka utanför blockboxen.

Den regering som förr eller senare tillträder kommer inte att vara något partis förstahandsalternativ. Men det är dags att inse att förstahandsalternativens tid är över och gå vidare till nästa fas och fundera inte bara på vad man helst vill utan vad man till nöds kan leva med.

Det är naturligtvis svårt för S att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister och M kommer likaledes ha svårt att acceptera att Stefan Löfven sitter vid rodret. Lösningen skulle i ett sådant läge kunna vara en blocköverskridande regering där något av mittenpartierna - mest troligt Centerpartiet - får statsministerposten.

Liberalerna och Centerpartiet lovade före valet både att inte göra sig beroende av SD och att rösta bort Stefan Löfven som statsminister. Det har man nu uppfyllt. Det är märkligt att så många är förvånade över att de gör precis vad de lovat. Det finns ingen anledning för C eller L att i nuläget ändra denna strategi. Låt nu också Stefan Löfven slå i kaklet så kanske alla parter börjar inse allvaret sedan.