Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bara de modigaste har mål i mun

Mål och dialekter lever trångt i dag. Det är en fråga om mod, menar Annika Karlholm som följer de talade orden bakåt i tiden.

Annons

Det våras för dialekterna, men det är bara de modigaste som vågar.

- Många vill vara med och bevara lokala särdrag i språket. Det skrivs böcker och ordnas studiecirklar. Men sett över tid det är allt färre som vill – och vågar.

Det säger Annika Karlholm, forskningsarkivarie på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala .

-Det går att se en hel bygds historia i målet. Ekonomiska förändringar, nya människor som flyttat in, stora händelser. Omständigheterna påverkar språket med fackord eller nya uttryck. Ibland räcker det med att förflytta sig några kilometer för att märka skilda språkliga särdrag. Allt som skett i bygden finns ju där, inkapslat i sättet att tala, säger hon. I bygdemålet finns också känslor och kunskap som rikssvenskan inte kan bära.

Annika Karlholm är noga med att skilja på mål och utjämnad dialekt. Mål är mer förknippat med individen och har en lokal förankring, ofta ända ner till socken- och bynivå. Utjämnad dialekt sammanfattar större områden.

Den som forskar i mål följer oftast de minsta beståndsdelarna i språket. De spårar hur orden rört sig mellan socknar, påverkats i sitt uttal, införlivats i vardagen. I dialektarkivet finns oändliga rader av kartotekslådor där ett enda ord kan ta hundradtals kort i anspråk. Samlingarna innehåller drygt sju miljoner ordlappar, där de äldsta uppgifterna är från 1600-talet. I arkivet finns också en röstskatt, på mer än 50 000 inspelningar. På de äldsta vaxrullarna talar människor som föddes i början av 1800-talet. Forskare lyssnar, letar och jämför, noterat ord och fonetik, intonationer och diftonger. Utgångspunkten i den stora jämförelsen är nästan alltid fornnordiskan, alltså det språk som talades till och med slutet av vikingatiden.

Nya inspelningar sker hela tiden, ofta med människor som är födda, uppvuxna och har levt hela livet i samma socken.

- Vi följer orden i spåren, från tid till tid och från plats till plats.

Det svenska skriftspråket började formas under medeltiden, men skriftspråket påverkade inte de traditionella dialekterna och talspråket förrän under mitten av 1800-talet. Allmogen var relativt läskunnig, eftersom kyrkan krävde att var och en själv ska kunna läsa Bibeln och katekesen. Snart började man använda skriftspråket som en sorts lingua franca, alltså ett slags hjälpspråk att ta till tillsammans med dem som kom från en annan trakt eller samhällsklass och som inte kunde den lokala dialekten. Allmogen blev alltså tvåspråkig och tvåspråkigheten blev en allmän norm i Norrland, Dalarna och på Gotland. Bidialektalism, som är en mycket gammal tradition i Sverige, gäller än i dag bland alla dem som pratar mål!

Under 1800-talet får nya idéer fäste: Vore det inte bra om alla pratade rikssvenska i alla situationer och inte bara ibland? Svenska folket får nu lära sig att det finns en ”riktig svenska”, nämligen skriftspråket rikssvenska, som alltid ska användas oavsett när och var och med vem. Parallellt konstrueras ett idealuttalet som kallas neutral standard som framhålls som det ”korrekta” uttalet av rikssvenska.

-Skriftspråket var en av de faktorer som verkligen enade Sverige, säger Annika Karlholm. Skriftspråket band samman landet.

En annan stor revolution var folkskolans läsebok. Alla barn fick lära sig ett slags korrekt svenska där ljuden speglade stavelserna i boken. Senare kom folkhemsbygget att ytterligare lyfta fram det rationella i att prata rikssvenska. Att tala traditionell dialekt var ingen fördel när Sverige moderniserades. Dialekternas utrotning blev ett politiskt mål. En människa skulle vara anställningsbar - och förståelig - överallt.

1977 skickade arkivet ut en frågelista till en stor mängd svenskar om hur de såg på sitt talspråk.

- Många berättade att de talade rikssvenska eftersom de blev bättre behandlade då och hade större chanser på arbetsmarknaden. Att tala som man gjorde på landet var som ett socialt handikapp. Åtskilliga studenter fick sitt språk nedslipat av talpedagoger.

Och idag?

-För vissa är det helt accepterat att tala mål, framför allt för män med stor social säkerhet. För kvinnor är det svårare. Föreställ dig en fashionista som talar brett! Då blir det genast svårare. Alla former av dialekter är tunga klass- och könsmarkörer.

Även förr i tiden fanns det människor som helst undvek att tala ”som folk”.

Adeln och den bildade eliten, pratade inte mål. Det var en klassmarkör att tala på annat vis än gemene man. Undantaget är Skåne där också överklassen talade (och talar ) skånska – dock en egen variant av skånska, där klassmarkören är inbakad..

Parallellt med att mål och dialekter sjunker undan förändras språket på andra vis. Nya intonationer och diftonger skapas – ibland så speciella att det bara lever i vissa stadsdelar.

-Det är vad vi kallar sociolekter, alltså språk som förenar en viss grupp människor som delar sociala villkor. Dialekt däremot handlar alltid om geografi .

Att intresset för folkspråk, dialekter och mål ökar märks på TV-program och bokutgivning och inte minst på alla facebookgrupper som samlas kring gamla lokala sätt att uttrycka sig.

Men resurserna för forskarna krymper. Sverige har lagt ner två arkiv de senaste åren, ett i Lund och ett i Umeå.

Annika Karlholm är en av dem som arbetar med Svenskt dialektlexikon. Det blir den första svenska dialektordboken sedan 1860-talet då J E Rietz gav ut sin klassiska samling. Det kan tyckas vara ett evighetsarbete. Bristen på pengar gör att ingen kan sia om när boken ska vara färdig.

På Dialekt- och folkminnesarkivet finns förstås också de riktiga konnässörerna, som genom att lyssna på hennes tal kan höra hur en människa vuxit upp, flyttat och valt sitt liv.

-Ja det händer att vi hjälper polisen med att lyssna på t ex inspelade samtal m.m. Några av mina kollegor har ett fantastiskt gehör.

Hur många i Sverige talar rent sockenmål idag?

-Förhållandevis få, säger Annika Karlholm. Unga talar väldigt lite mål eller modern dialekt idag . Högst status har det uttal som vi kallar ”neutral standard”. Idag är det många unga som talar i det närmaste neutral standardsvenska. Det gäller oavsett om personen bor i Skövde, Mora, Härnösand, Umeå eller t ex Östersund. De som behärskar sitt mål är ofta språkliga kameleonter som obehindrat kan växla till rikssvenska när situationen så kräver. De allra flesta av oss talar en sorts blandspråk.

Vad krävs då för att dialekter och lokala språkvarianter ska komma tillbaka?

- Mod. Det gäller helt enkelt att vi har just ”mål i mun”.

LÄS MER:…

Fråga: Hur ofta pratar du din dialekt? Svara här!

Gunilla Kindstrand: Vågar du ha mål i mun?

Vilket är ditt bästa uttryck på dalmål? Svara här!