Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barbro blåser liv i Alice

Alice Tegnér, den svenska barnvisans moder, är på väg in i historiens glömska.
Men nu ska hon väckas till liv. Barbro Sjögren i Sörberge är en stridbar Alice-förkämpe.

Barbro Sjögren samlar fyra generationer kring sig för att sjunga och spela Tegnérvisor, med konserter och skivinspelning i sikte.
Även om många av visorna lever minns allt färre vem som har skrivit dem och hur de lät från början, med hennes egen musik. 

Mors lille Olle. Sov, du lilla vide ung. Bä, bä vita lamm. Ekorrn satt i granen. Gläns över sjö och strand. Sockerbagarn. Blåsippan ute i backarna står. Goder afton.

Som visor är de eviga och ursvenska och sjungs av ständigt nya generationer. Men snart har de blivit folkvisor: outplånliga delar av kulturarvet, men anonyma.

En som inte glömmer upphovskvinnan är Barbro Sjögren. Hon lär ha suttit i vismoderns knä som liten och sjungit Mors lille Olle. Det var när fru Tegnér besökte familjen för att instruera pappa körledaren i en kantat som hon skrivit och som han var djärv nog att sätta upp - på samma konsert som musik av uppburna manliga tonsättare.

I Barbro Sjögrens liv har Alice Tegnér varit mycket närvarande, dels i hennes arbete som förskollärare och handledare för utvecklingsstörda, och hemma med de sex egna barnen. Härom året dök hon upp igen.

– Jag kom plötsligt att tänka på sångsamlingen "Sjung med oss, mamma". Dagens mammor, hinner de sjunga med barnen? säger Barbro Sjögren.

Hon letade fram sina gamla noter och fick av dottern Elisabeth en nyutgiven Tegnérsångbok.

– Men där var det ursprungliga, riktiga ackompanjemanget utbytt mot ackordanalys, och en del ackord lät fel. Var fanns Alices egna, fantastiska musik? säger hon.

Hon begav sig ut på spaning efter de bleknande spåren av vismodern. Hos antikvariat och bibliotek hade hon ingen framgång med att hitta vare sig noterna med originalmusiken eller den biografi hon läst som ung. Hos förlagen var titlarna utgångna, i den mån förlagen ens fanns kvar.

Då slog hon in på osäkrare spår, varav ett ledde till Djursholms kapell där Alice Tegnér arbetat som oavlönad kantor i 20 år.

– På den tiden var det skämmigt för en välbeställd man att ha en förvärvsarbetande fru. Men gratis kunde hon jobba. Och att gå in i kapellet var en uppenbarelse. Det är målat av Nathanael Beskow; han och Elsa flyttade till Djursholm tio år efter familjen Tegnér, säger Barbro Sjögren.

Djursholm var vid 1800-talets slut ett villaparadis, dit de välbeställda kunde fly från smutsen och stanken i Stockholm. Fruarna Tegnér och Beskow fann varandra och vad det kom att betyda för svensk barnkultur - och svensk nationalkänsla - i form av texter, musik och bilder vet vi. Barbro Sjögrens Tegnér-engagemang har också spillt över lite på Elsa Beskow. Omsorgsfullt har hon sytt små Beskowdockor: Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin, Farbror Blå samt Petter och Lotta, Tomtebobarnen och figurerna från Solägget.

Men Djursholm gav ändå inte vad hon sökte. Med sonen Göran reste hon då vidare till sin idols sommarhem, Villa Sola i Ormared i Nässjö kommun. På turistbyrån kunde de inte begripa vad hon skulle där att göra; varför ville hon inte se Astrid Lingren minnen i som alla andra?

Men ändå var det i Ormared som spaningslyckan vände. På Villa Sola bodde nämligen Björn Tegnér, barnbarn till Alice. Av honom fick Barbro Sjögren originalnoterna och varm vänskap. Och biografin hittade sonen Olof ett tummat exemplar av - på Erikshjälpen i Timrå.

– Det var ett tecken på att jag skulle fortsätta. Det var Alice som blinkade åt mig, säger Barbro Sjögren bestämt.

Den blinkningen satte igång stor aktivitet i Sörberge. Barbro Sjögren med barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn har nu startat en studiecirkel, där de samlas ibland på söndagarna och spelar och sjunger Tegnérvisor. Som mest är de 15 personer, och de minsta ska vara med; det är Barbro Sjögren noga med. Då växer de upp med musik som något självklart.

Här finns både körsångare och musiklärare, och till ett brett instrumentarium och starka röster gungar Borgmästar Munthe fram på sin häst. När Selma, 1,5, vill höra Ekorrn blir det den.

Familjekören/orkestern skulle behöva fler noter och vill försöka verka för en nyutgivning. En skiva vill de också göra, och ett par konserter i höst är redan bokade.

Och när barnbarnet Maria Karlsson med ljus, bärande röst sjunger "Vingar" ur sångsamlingen "Mor sjunger om molnen" och mormor Barbro flödar på med Alice Tegnérs eget romansackompanjemang, som skulle kunna vara hämtat från Schumann - då ler nog Alice i sin himmel.