Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Smällen blev ett skrubbsår

/

Förluster svider. På olika sätt.
Sundsvall Dragons hemmapremiär mot de regerande mästarna från Södertälje var tuff, den var tung.
Men hade inte Tommie Hansson fått stopp på raset, hade inte minipausen mellan den tredje och den fjärde perioden gett effekt, hade förlusten varit fruktansvärd. Södertälje var på väg att bjuda på en riktig käftsmäll, en rak höger på hakan.

Annons

För efter kaffet var det kungarna från kringelstan som dominerade. På alla sätt.

Dragons satte två bollar på tio minuter. En trea av Jakob Sigurdarson och en av Hlynur Baeringsson.

Utöver det var det ring ut som gällde, om man ens kom så nära. Och Södertälje satte 17 raka poäng.

Inför fjärde kändes ingenting i Sporthallen lätt. 38–57 lyste i bromsljusrött på resultattavlan.

Hade matchen varit över då hade tvivlen varit många.

Men det blev en scenförändring, en vändning. Även om Dragons aldrig var närmare än nära.

För det som var riktigt illa blev rejält. Ragnar Nathanaelsson visade pondus och stora delar av sin kraft. Daniel Eliasson började skicka i poäng, Akeem Wright likaså. Och Oskar Granat skickar i en distansprojektil av klockrenaste klass.

Men Södertälje är kungarna. Och Dragons i dagsläget bara kronprinsar. Men det finns kvalitet, klass och en och annan joker i Tommie Hanssons lek.

Att sätta ihop ett nytt lag kräver tid och tålamod, och det är just tålamod Hansson propagerat för på planen. Det tålamod Södertälje gjort sig kända för.

Men ibland visar tålamodet bara upp sig i tvivel. Och felaktiga beslut.

I första halvan blir bolltempot lite för lågt, rörelsen bland de övriga för dålig. Och skott-lägena onödigt svåra.

Med desperationen kommer inspirationen. Och modet att agera och göra det mer oväntade, och det gynnar Dragons mer.

Utan någon tvekan blir det rakare och rejälare. Och den ena poängen efter den andra börjar trilla in, Dragons känner vittring och Södertälje skakar faktiskt en smula. Vid sidlinjen och ibland inne på parketten hoppar Vedran Bosnic jämfota i förtvivlan.

Men efter 40 spelade minuter blev det en ny förlust, efter en ny tuff match mot en av toppkonkurrenterna.

En förlust som förstås sved. Men som kunde varit mycket, mycket värre.

Det som kunde ha känts som en avkapad arm blev till slut ett irriterande skrapsår.

Mer läsning

Annons