Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Premiär som lovar ännu bättre

Andreas Lidén om Dragons nya trumfkort.

Annons

I höstas såg jag den nya versionen av Dragons premiärspela i Östersund.

I går var det dags igen. Jag fick se nya Dragons 2.0.

Versionen med Shane Edwards.

Då var det Akeem Wright, Charles Barton och Miklos Szabo som visade upp sig. Och Tommie Hansson förstås.

Nu var det den okända superstjärnan. Han som var på vippen att få spela med Cleveland Cavaliers i NBA. Men i stället för en måndagsmatch mot Portland och en onsdagsduell mot Washington blev det en tisdag i mot Jämtland i Östersunds tegeltempel.

Stora kontraster, men samma sport.

Och herr Edwards utstrålar ett lugn och en ödmjukhet som känns riktig. Verklig.

Vi har sett många amerikanska stjärnor komma. Och gå. I Dragons och i andra klubbar.

Vi har fått se högljudda, vrålande och spektakulära lirare. Med enorma egon.

Och så har vi fått träffa lagspelare som Alex Wesby. Sådana som lyfter andra och gör laget bättre.

Jag tror att Shane Edwards kan vara en sådan. Han tar precis lagom mycket utrymme. Han låter de andra spelarna vara med, han litar på laget. Och sådant lyfter i längden.

Att han sedan kan bjuda på spektakulära dunkar är en annan sak.

Det lag Tommie Hansson kan skicka upp på parketten i dagsläget är riktigt, riktigt bra.

Vi vet vad Sigurdarson och Baeringsson är kapabla till.

Akeem Wright har stor kapacitet under båda korgarna. Charles Barton blir bättre och bättre. William Gutenius och Daniel Eliasson tar rejäla kliv och Aegir Steinarsson kan bjuda på rejält med fart och kompisen Ragnar Nathanaelsson är en jättejoker.

Och nu finns Shane Edwards med i den leken också.

Mer läsning

Annons