Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sagan om konungens återkomst

/

Det är mellan "Det var en gång" och "... så levde de lyckliga i alla sina dagar" sagor berättas.
Sagor med jättar och trollkarlar. Vinnare och förlorare. Hjältar – och inte minst drakar.

Annons

Vi har fått uppleva lokala basketsagor i Tolkien-anda där ett av många kapitel hade rubriken "Sagan om de två tornen". Det var epoken när Jocke Kjellbom och Mike Palm var radarparet. Nu har vi bläddrat fram till ett annat kapitel; "Sagan om konungens återkomst".

För det är så det känns när han kommer tillbaka. Mästaren Peter Öqvist.

Han är den som får spelarna att dra åt ett och samma håll. Och med sig har han trotjänaren och magikern som får alla andra att bli flera snäpp bättre; Alex Wesby.

Att de är tillbaka i handlingen och i händelsernas centrum är stort, det är så nära "Börje Salming i Maple Leaf Garden 1976" vi kan komma i Sundsvalls sporthall. Men mer än applåder blir det inte. "Ovärdigt!", utbrister kollegan vid min sida när de stående ovationerna uteblir. När det känns lite tunt och tomt.

Peter Öqvist skrev elva årslånga kapitel i sagan om Dragons. Och Alex Wesbys roll som finalkung är odiskutabel.

Peter Öqvist var huvudpersonen som satte sin prägel på scenariot, och det är det vi får se nu igen. När han återvänt till Sporthallen med ett LF som känns så välbekant. I det kollektiva rörelsemönstret, i farten, i målmedvetenheten.

Men Dragons i Tommie Hanssons tappning stretar inte bara emot bra. Laget är faktiskt bättre i den första halvan och Akeem Wright vill verkligen visa att det inte bara är farbror Wesby som är från Philadelphia och kan lira boll.

Men så kommer den tredje quartern – som är så svår för drakarna den här hösten – och då rinner det iväg. Då rasslar det på resultattavlan och LF bygger upp en ledning man vägrar släppa ifrån sig.

Men vi som kom till Sporthallen bjöds på bra underhållning. Vi bjöds på goda portioner kvalitet.

I Dragons finns fortfarande en hel del att önska – Charles Barton har exempelvis mycket mer i sig än vad han visade i går. Fem så snabba fouls lär vi inte få se så många gånger i vinter. Men visst finns det ljuspunkter.

Att fyra spelare (Wright, Baeringsson, Sigurdarson och Gutenius) gör 75 poäng tillsammans är imponerande. Att övriga smådrakar bara mäktar med tio poäng är för dåligt.

Att man skickar i 13 trepoängare inger respekt.

Att Hlynur Baeringsson är på väg mot gammal god form bådar gott. Mot LF tog han 13 returer – lika många som LF:s båda bästa tillsammans.

Att Akeem Wright agerar och levererar. Precis som han ska göra.

Men när allt var över var det ändå Peter Öqvist och Alex Wesby som klev av Sporthallsparketten som vinnare.

Som så många gånger förr. Den här gången efter ett nytt kapitel i basketsagan.

Mer läsning

Annons