Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ST:s sportchef: Jag drömmer redan om en ny final

Annons
Drömma går ju, men att prata då? Kan man redan nu prata om en ny SM-final? Och guld?
Med gårdagens utklassningsseger över Akropol som måttstock skulle vi kunna räta ut varje frågetecken och trycka på med värsta trycksvärtan på utropsvarianterna. En segermarginal med 28 poäng i högsta serien är alltid respektingivande, oavsett motstånd. Det görs inte på beställning och går liksom inte av bara farten, om ni förstår vad jag menar.
Fyra raka vinster dämpar heller inte optimismen, utan helt klart har Sundsvall Dragons något riktigt, riktigt bra och roligt på gång...
Det skojigaste i går kväll var sättet som den senaste segern togs på.
Jag har visserligen sett viljan och tendenserna tidigare, att nye huvudcoachen Peter Öqvist både vill och vågar ge bänkspelarna chansen. Men aldrig så mycket och så framgångsrikt som här. I slutet på den andra tiominutersperiodern fanns ingen amerikan på planen, och från den ordinarie startuppställningen hittade jag bara Joakim Kjellbom. Detta räckte gott och väl för att fortsätta manövrera ut Akropol, som redan där var ett slaget lag.
Per Hultman-Boye avlöste Donta Richardson som speluppläggare med rätta att sno, driva och passa bollen efter behag.
Skånske importen Andreas Nilsson visade att han trivs i Dragonslinnet, oavsett om klubben heter Rhöndorf Dragons och håller till i Tyskland eller Sundsvall Dragons i coola Norrland. Nilsson kan kan hur som helst fysa och framför allt hitta luriga passningar i det heta området närmast motståndarkorgen.
Att Johan Sundberg hunnit bli 24 år och nu gör sin femte ligasäsongen med moderklubben (KFUM) glömmer man lätt bort. Och det är klart, han har ju mestadels fått nöja sig med korta inhopp som tuff, stor och tung avlastare. Nu verkar dock speltiden bli litet mer, eller längre, och då visar sig också en smartare och smidigare Sundberg på banan.
Mer, då? Jo, där fanns och finns mer.
Som racerbasketspelare Rasmus Tordne, behärskat elake Kristian Andersson och tekniske genombrottsmannen Henrik Carlsson. Förutom A-formationen, alltså...
Carlsson vill jag dock se mer av.
Västgöten gick in i fjolårssäsongen med sviter av en körtelfeber. Den satte ner kraften och hämmade ex-landslagsmannen kapacitetsmässigt från början till slut. Det glimtade till emellanåt, men lyste för sällan och för svagt.
I år ska han åter kunna visa upp sitt gamla rätta jag, men jag väntar fortfarande.
För när Henrik Carlsson har flyt är han en härlig matchvinnartyp med ett trepoängsskott som jag tror blir ett mycket viktigt vapen när det börjar hetta till riktigt ordentligt på andra sidan nyår.
Just trepoängsskyttet är en detalj som Dragons hittills inte behövt plocka fram i någon mängd att tala om. Men det kan komma dagar, då de gamla kombinationerna är sönderlästa och det stängs till i målområdet.
Det är då Carlssons bössa behövs. Liksom Adam Alexanders. Och förhoppningsvis Donta Richardsons.
Men vi vill ju så gärna få några demonstrationsprov redan nu. Några fler. Och lite oftare, så man kan fortsätta drömma...

Mer läsning

Annons