Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppskruvat tempo – vägen till en skräll

/

Annons

Jag trodde inte på Dragons i kvartsfinalserien mot LF.

Det kändes liksom omöjligt. Och det var inte bara för att det blev 04 i matcher under grundserien.

Södertälje i semifinalen då?

Läget känns minst lika hopplöst.

Drakarna inte slagit kungarna sedan våren 2013 och den här säsongen har det blivit 03.

Tröstlöst på förhand, men jag tror att det kan gå.

Om Dragons gör det enda rätta och vettiga vill säga – om de skruvar upp tempot till max.

Vedran Bosnic vill det motsatta. Klockan ska ticka långsamt, bollen ska rulla i maklig takt, sedan ska John Roberson antingen leverera själv eller låta Toni Bizaca skicka i ytterligare en trea.

Ungefär så ser det ut, om man hårddrar Bosnics klassiska Balkanbasket.

Inte speciellt kul att kika på – men uppenbarligen vägvinnande. Två raka guld och en ny serieseger den här säsongen talar ett ganska tydligt språk; det fungerar.

Om Aegir Steinarsson lyckas vara det flyfotade häftplåster Roberson avskyr och om Jakob Sigurdarson skjuter lika bra som Bizaca.

Då kan det gå vägen.

Men hela maskinen måste fungera. Från Hlynur, via Challe Barton till amerikanerna. Till de andra.

När Dragons lyckas med det de kan bäst är de grymt tuffa att möta.

Som standarscenariot; Baeringsson snor en omöjlig retur under egen korg, skickar bollen till Sigurdarson som sätter en snabb trea. I stället för 20 får motståndarna 03 i baken.

På typ två sekunder.

Att börja med två bortamatcher är tufft. Samtidigt måste det vara en stimulerande utmaning. Pressen är alltid på hemmalaget, de som ska vinna hemma, de som är favoriter, de som ska vidare. Samtidigt måste Dragons vinna åtminstone en match i Täljehallen.

Varför inte börja redan i kväll?

Mer läsning

Annons