Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bättre att kommunen gör jobbet

Annons

De flesta anser nog att Sverige inte längre hade något val, när regeringen i höstas slog till bromsarna som svar på flyktingkrisen. När resten av EU inte gjorde sitt, och grannländerna bara halvhjärtat tog sitt ansvar, fanns så vitt jag kunde se inget alternativ.

Motargumentet lyder ungefär, på vilket sätt har Sverige kollapsat? Hur har ditt eller mitt liv påverkats? Vi är långt ifrån gränsen för vad vi förmår göra. En fattig turkisk stad vid den syriska gränsen har fördubblat sin befolkning.

Och det ligger en hel del i det. Om Finland eller Norge än en gång drabbades av kriget, så skulle Sverige med säkerhet också göra mer. Det betydligt fattigare Sverige som fanns under andra världskriget förmådde mer än vad vi gjort i dag.

Samtidigt finns det en gräns för vad vi kan göra när så många kommer under så kort tid. Det handlar både om vad befolkningen i gemen accepterar, och vad samhället faktiskt förmår.

Samma personer som ifrågasätter nödvändigheten av de hårdare asylvillkoren är ofta de hårdaste kritikerna till det sätt flyktingmottagandet nu sköts. Kritiken är inte sällan berättigad.

De senaste dagarna har det handlat om de ensamkommande flyktingbarnen. I ett läge då de i höstas kom i tiotusental tvingades kommunerna att ta till privata nödlösningar av många slag. I DN berättas om hur en man med kontakter i ett kriminellt MC-gäng öppnade ett hem, som gav enorma intäkter. SvD berättar om hur barn blir rena handelsvaror då de placeras i hem med svårt skuldsatta människor som ser barnen som en ren handelsvara. I den akuta situationen fanns ingen möjlighet att ha de kontroller som ständigt är nödvändiga i dessa fall.

Här har vi ett övertydligt exempel på hur mottagningssystemet är så ansträngt att det är på gränsen att inte alls fungera. I flera fall har det uppenbarligen inte fungerat.

Regeringen har ju redan agerat på en punkt. De svindyra HVB-hem som tidigare använts för mottagningen av dessa barn, kommer att ersättas av en billigare variant, stödboende, i den mån det handlar om barn som inte behöver all den omsorg och kontroll HVB-hemmen ska klara.

Att man därtill bör se över de ofta skenande kostnaderna i allmänhet är lika självklart. Vi har alltför tydliga exempel på att privata vårdkoncerner skor sig på flyktingkrisen genom att dubbla intäkterna när man tränger samman allt fler på samma utrymme som tidigare.

Det rimliga är att kommunerna själv tar ansvar för en så stor andel av barnen så att man kan bygga upp en bestående verksamhet. Att man i toppar som den i höstas använder sig av privata hem och privata familjer är däremot ofrånkomligt. Men då måste förstås en fungerande kontroll finnas, så att inte barnen och ungdomarna får det bra och inte bara utnyttas som en intäktskälla. Här finns mycket för våra politiker och myndigheter att ta tag i.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel