Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Bevare oss från det fördummande identitetstramset

De senaste dumheterna i USA visar varför vi måste se bortom människors ursprung och utseende. Grunden för politiken bör utgöras av idéer och Inget annat. Annars lär väl politiker här hemma också göra politik av genetik, skriver ledarsidans Bawar Ismail.

Politiken har förändrats något radikalt de senaste åren. Nu för tiden verkar inte fokus längre ligga på materiella frågor. Nej, den luddiga identitetspolitiken har tyvärr tagit ett allt större utrymme i debatten. Det handlar om politiska krafter och intressegrupper som är besatta av identiteter, representation, ursprung och hudfärg. Bakom denna fixering finns en idé om att icke-vita grupper är systematiskt diskriminerade och just därför behövs en rättvis representation av olika grupper i alla delar av samhället.

Identitetspolitiken verkar ha drabbat länder som USA och Storbritannien värst. Den senaste snackisen i USA är ett perfekt exempel. Ett av Demokraternas toppnamn, och möjlig presidentkandidat i valet 2020, Elizabeth Warren har i flera år hävdat att hon har rötter i den amerikanska ursprungsbefolkningen. Trams, tyckte president Donald Trump som hånat Warren genom att upprepade gånger ha kallat henne för "Pocahontas". Bråket, som intensifierades efter att presidenten lovade att skänka stora summor pengar till välgörenhet om Warren kunde bevisa sitt ursprung, ledde så småningom till att Warren gjorde ett DNA-test. Enligt DNA-testet går Warrens rötter i amerikansk ursprungsbefolkning tillbaka 6-10 generationer.

Identitetstramset fördummar politiken.

Nej, det här är inget skämt. Två av USA:s högsta politiker har bråkat om något så oviktigt som en individs härkomst. Och Warren har svarat Trumps hånfulla attacker med att göra politik av genetik. Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Och skulden bör läggas på identitetspolitiken som bidragit till att politiker känt sig manade att lyfta fram sin etniska eller kulturella bakgrund. Och detta enbart för att vinna lite mångfaldspoäng. Identitetstramset fördummar politiken.

Men Sverige är inte besparad denna idioti. De senaste åren har en stor del av debatten handlat om representation och mångfald. Och det är inga oviktiga frågor. Problemet är bara den att identitetspolitiken lurat bakom kulisserna. Ur debatten har begrepp som ras och rasifiering växt fram.

De som ivrigast drivit på för mer rättvis representation av olika grupper har haft en väldigt orättvis bild av mångfald. Det har oftast kokats ner till att handla om etnisk och kulturell representation, när mångfald egentligen är så mycket mer än så. Det måste ju även handla om ålder, kunskap, perspektiv, kontakter, åsikter, livs- och arbetserfarenheter och språk.

Grunden för politiken bör utgöras av åsikter, tankar och idéer. Inget annat.

Mångfald bör inte bara handla om var du råkar komma ifrån eller vilken hudfärg du råkar ha. Sådana egenskaper är ju oföränderliga, och inte något samhället bör cementera med en ensidig syn på mångfaldsarbete. Ett annat problem med den rådande synen på mångfald och representation är att den låser fast människor och grupper vid deras yttre attribut och etniska bakgrund. Men att en kurd står i en tv-studio innebär inte per automatik att andra kurder känner sig representerad av personen. Då har man helt förbisett faktorer som exempelvis åsikter eller klassbakgrund. Undertecknad skulle helt enkelt inte känna sig representerad av en socialistisk kurd i tv-rutan.

Bevare oss från den fördummande identitetspolitiken. De senaste dumheterna i USA visar varför vi måste se bortom människors ursprung och utseende. Grunden för politiken bör utgöras av åsikter, tankar och idéer. Inget annat. Annars lär väl politiker här hemma också göra fjantiga DNA-tester.