Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Friheten att ta del av världens litteratur

Varför fixa något som inte är trasigt? Låt biblioteken förbli i offentlig regi, skriver ledarskribenten Bawar Ismail.

Annons

Visst är bibliotek magiska? Då talar jag om klassiska bibliotek, alltså. Där det råder en stark tystnadsnorm och där varenda liten millimeter av bokhyllorna är fyllda av just böcker. Där man i timmar letar sig fram genom bokhyllorna, hittar något intressant och sedan sätter sig ner i en fåtölj för att sluka vad man hittat. Har man riktigt tur kan man låta sig transporteras till en annan värld, trots att man egentligen befinner sig i en tyst lokal.

Idén om att samla böcker och låta medborgarna låna litteratur fritt är förmodligen det bästa som vårt demokratiska samhälle klurat fram. Det är en så otroligt fin tanke. Världens litteratur samlad på ett ställe. Tillgänglig för en oavsett vilken bakgrund man har eller hur mycket cash man har i plånboken.

Jag är så tacksam för att vi har biblioteken – och låt oss inte glömma alla de kloka och engagerade människor som är våra bibliotekarier.

Men tänk om våra bibliotek inte var så fria och tillgängliga? Tänk om vi hade gått en annan väg. Hur hade det sett ut om vi låtit privatisera denna ack så simpla men viktiga samhällsinstitution?

För man har hört idén då och då. Tidigare i höstas berättade Centerpartiets kulturborgarråd i Stockholm i en intervju med DN att man kanske bör överlåta bibliotek i privat drift. Efter massiv kritik, bland annat från sina samarbetspartners i det blågröna styret i Stockholm, backade Centerpartiet. Det finns inga planer på att privatisera bibliotek i huvudstaden.

Tack och lov. För om huvudstaden hade gått i täten för privatiseringar av biblioteken hade förmodligen fler orter runt om i Sverige följt efter. Men låt oss ändå leka med tanken. Låt oss säga att vi testade att privatisera ett bibliotek. Hur hade det sett ut?

Välkommen till McBibliotek! Ett bibliotek där du välkomnas av en gigantisk affisch som avbildar Ronald McDonald. Den färgglade clownen frossar i sig en Big Mac medan han läser Läckbergs senaste toppsäljare. Vad är det som säljs in till besökaren? Snabbmat? Läckbergs deckare? Det beror väl helt enkelt på vad bilden väcker för signaler i din hjärna.

På det här biblioteket finns ingen tystnadsnorm. Det beror främst på att man ständigt hör ojludet från fritösmaskinen som meddelar att pommesen nu är färdiga. Ja, på McBibliotek finns en McDonalds-restaurang inhyst i lokalen. ”Låna upp till 3 böcker helt gratis”, står det på varje skylt man passerar. Men det är inte riktigt sant. Missar man det finstilta längst ner står det att erbjudandet bara gäller dem som är medlemmar i McBiblioteks läsklubb. Kostnad per månad: 99 kr. För en icke-medlem kostar ett enskilt lån, det vill säga en bok, 79 kr.

Ah, ett fullt ut privatiserat bibliotek! Så fantastiskt!

Eller inte. Visst, nu överdriver jag något enormt i min skildring av ett, hypotetiskt, privatiserat bibliotek. Ultraliberalerna i Stockholmscentern tänker nog sig snarare att biblioteken ska ges ut på entreprenad, att ett privat företag bedriver verksamheten genom en fet offert som skattebetalarna måste betala. Men har man väl rubbat ordningen vet man inte vad som komma skall.

Varför fixa något som inte är trasigt? Låt biblioteken förbli i offentlig regi.