Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bergsklättring på olika sätt

På en klippa vid foten av Midskogsberget sitter Andreaz Fahlberg och väntar på att nå betydligt högre höjder.

Det är lite myggigt, men varmt och skönt.

Annons

– Jag satt i solen först, men de tyckte att det var för varmt så de flyttade mig... fast jag är värmetålig, säger Andreaz Fahlberg.

Till vardags använder han rollator, så armstyrkan är bra - men för att komma upp på berget behöver han hjälp, precis som de flesta deltagarna i Fritid För Alla. Några behöver mer, andra mindre.

– Det är kul att klättra, jag har varit med flera gånger förut. Jag har lite dåligt minne så jag kommer faktiskt inte ihåg hur många, säger Andreaz Fahlberg.

Han är sist upp och blir buren hela vägen. Frivilliga engagerade från Expedition Altitud agerar extra ben, armar, ögon eller vad som behövs för att deltagarna ska komma upp.

– Jag gjorde misstaget att titta ner ett par gånger och då pirrade det till. Det ser speciellt ut att ta sig upp så här, men jag är van... fast det är kul att kunna stila för folk, säger Andreaz Fahlberg när han nått baslägret.

Här hålls en liten samling, det blir vila, vätskepåfyllning och information innan de riktiga äventyren börjar.

Anders Pettersson passar på att fira ner Elli Karin Rosfjäll som camperat och fotat många meter upp, i ett tält upphängt på bergssidan. Hon har inga problem med höjder men som funktionshindrad behöver hon assistans för att ta sig till och från, upp och ner.

– Nu litar jag på dig, hörs högt upp från bergets nästintill lodräta vägg.

Strax därpå hänger Elli Karin Rosfjäll under Anders Pettersson som klättrar med vana rörelser. Väl nere kan hon berätta att det inte alls kändes obehagligt att vara där i tältet.

– Men jag är så lätt så när det blåser lite vajar hela tältet, jag tar det med mig som en erfarenhet. Nästa gång får de fästa alla fyra hörnen, säger Elli Karin Rosfjäll.

Vilan är över, på dagens agenda för ungdomarna står klättring, grottkryp, teamwork och zipline. Oskar Wiberg är snabbt framme vid en gunga fäst mellan några tallar, med gungan under rumpan firar sig bergsklättrarna ännu högre upp.

– Det är som att sväva, men inte läskigt, säger Oskar Wiberg när han precis kommit ner från sitt besök halvvägs mot tallkronorna.

Han har knappt satt fötterna på marken innan han deklarerar att näst på tur står ett varv i grottan.

– Det var lite mörkt, säger han och ser alldeles väldigt nöjd ut efter grottbesöket.

Annons