Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bilder av Sverige i samtiden

Da capo. Sverige i tiden 1997 - 2007. Förord: Anders Paulrud. (Journal/Dagens Arbete) Arbetets Museum i Norrköping: Da Capo; till 2 september

På senare år har det kommit en hel del böcker som i bild berättar om året som gått, om händelser som förändrat Sverige eller världen. Verk i praktklassen där man samlat godingar och vinnare från alla möjliga fotografiska sammanhang. Samlingsalbum således med vissa ambitioner, men där det saknats ett målmedvetet urval. Det har fört med sig ojämn kvalitet. Ibland har det bara varit ett rabblande av det slags pressbilder som dagstidningarna är fyllda med, andra gånger har man vågat ta ut svängarna och presenterat mer spännande fotografi, men huvudsakligen har det rört sig om ganska spretiga framställningar som mest verkar ha producerats för soffbordet.

Därför blir jag glad när jag bläddrar igenom Da capo - Sverige i tiden
1997 - 2007. Den visar inte bara fram fragment från en tioårsperiod av svensk verklighet, utan det är också i hög grad en lägesrapport om var den svenska dokumentärfotografin befinner sig nu. Och det finns mycket att glädja sig åt. Här befinner den sig på topp.

I boken medverkar ett fyrtiotal av landets främsta fotografer som Elin Berge, Håkan Elofsson, Joakim Eneroth, JH Engström, Hans Gedda, Lena Granefelt, Pieter ten Hoopen, Per-Anders-Jörgensen, Kent Klich, Nina Korhonen, Pelle Kronestedt, Jens Olof Lasthein, Tora Mårtens, Anders Petersen, Lars Tunbjörk m fl. Människan arbetet och människans villkor står i centrum för de flesta av bilderna, som tillsammans berättar om ett vilset samhälle som söker sig fram på nya vägar i en ny tid.

Da capo betyder om igen. Det handlar nämligen om bilder som återanvänts. De har alla det gemensamt att de en gång publicerats i tidskriften Dagens Arbete, som under sina tio år gjort sig känd för en ambitiös bildjournalistik. Varje månad har man bjudit in en fotograf som fått presentera ett genomarbetat reportage, vilket det annars sällan finns tid och pengar till. Bland dem har man nu gjort urvalet till boken.

När jag synar boken roar jag mig med att försöka identifiera fotograferna bakom bilderna. Jag missar oftast, men förvånansvärt många gånger stämmer det ändå. Då rör det sig om fotografer med ett omisskänligt bildspråk, så att det inte går att ta miste. Men genomgående är alla bilderna i Da capo präglade av ett personligt uttryck. Här finns bilder som vågar bryta mönster, väcka frågor, känslor och förundran. Bilder som inte bara susar förbi, utan får mig att stanna upp och reflektera. Får mig att se.
Eva Dandanelle