Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Biskopen: I julens budskap kan vi finna fäste för livets stora frågor

I Viktor Rydbergs fina dikt om tomten som vakar ensam i vinternatten möter vi en fråga som gjort fler än tomten sömnlös: Varifrån kommer vi och vart går vi?

Jag tror inte att någon förmår att ge tomten heltäckande svar på den frågan. Tillvaron är för komplicerad för det.

När jag hör Nobelpristagarna berätta hur de under många år sökt svaret på en enda av tillvarons gåtor så svindlar tanken när jag tänker på hur många sådana hemligheter som fortfarande vilar oupptäckta i universum. Det är lätt att hålla med en av den moderna tidens störta snillen, Einstein, när han säger att man ödmjukt måste böja sitt huvud inför den kraft som finns i universums lagar. Allt detta är så stort och vi är så små.

Kanske är det just därför julens berättelse tilltalar oss. För i den möter vi någon som också är liten. Här talas varken om oförklarliga vetenskapliga formler, mäktiga världshärskare, smarta snillen eller en obegriplig Gud oändligt långt ifrån oss. Tvärtom möter vi ett litet barn, Jesusbarnet, fött i en fattigt, enkel arbetarfamilj som drivits på flykt i ett av världens oroligaste områden.

Här i julens budskap tror jag att både vi och tomten kan finna ett fäste för livets stora frågor. I barnets klara blick blir vi betraktade ur en annan synvinkel än de vuxnas. Utan krav på att vi skall förstå, följa vissa regler eller tillhöra en viss grupp, tro eller etnicitet, vänder julens barn sitt ansikte mot oss och talar till oss på spädbarnets vis. Utan ord men med en intensiv närvaro, med en blick som speglar universums vishet och djup, ser han uppmärksamt och intresserat på oss och väntar. Kommer vi att lyfta upp honom, ta honom i famnen och bära honom vid vårt hjärta – eller låta honom ligga kvar?

Det är detta barnets perspektiv som julens budskap vill omvända oss till. Jag tror att det perspektivet finns, jag tror också att det sättet att se på omvärlden, vår medmänniskor och oss själva är den enda vägen att finna den fred och frid som änglarna sjöng om den första julnatten. Jag hoppas vi finner den och att den ensamme tomten i midvinternatten till slut också upptäckte den.

Med önskan om en fridfull och välsignad julhögtid.

Eva Nordung Byström, biskop Härnösands stift

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel