Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bitvis virtuost men varav förtjusningen för kvinnor och natur?

Galleri 13
Kollektivverkstans Julutställning
29 november-13 december

Annons

Inte mindre än 38 olika konstnärer finns representerade på Kollektivverkstans julutställning.

Något gemensamt tema finns inte; alla har fått lämna in fritt valda verk.

Ändå syns där tydliga mönster i främst valen av motiv.

I den moderna, automatiserade och datoriserade värld vi lever i, så är det ensamma äpplen eller skålar med kryddväxter som fångas i stilleben. Fjäll, isrosor, träd och Rotsidans klippor i Nordingrå målas i akryl och ramas in.

Det är ofta skickligt gjort, vare sig det är en stillsam närbild eller något mer dramatiskt, som i Eeva-Liisa Holappa Jonssons "Vid Ljusnan".

Bland naturmotiven sticker för övrigt Ann-Marie Nyman ut med sina nyponapor, som lyckas bli fantasieggande trots sin närmast lustiga detaljrikedom.

Förutom naturen märks ett annat tydligt mönster; de människor som avbildas är med mycket få undantag av samma kön. Änglarna är påtagligt feminina vart tog Gabriel och Mikael vägen? sångfåglarna likaså, även de skickligt målade soffpotatisarna. Nästan alla avbildade människor är kvinnor.

Varför?

Handlar det om att kvinnan genom historien setts som objekt, och därmed lätt fångar artistblicken, oavsett konstnärens eget kön?

Eller tillåts kvinnor ha ett bredare spektrum av känslouttryck än män, vilket gör dem tacksammare att avbilda för en konstnär som vill fånga vissa emotioner? Det behöver inte ens röra sig om kroppsspråk eller ansiktsuttryck, utan kan lika gärna handla om färgen på håret eller kläderna.

Lena Backman skulle knappast ha kunnat uttrycka det hon gör med sin akrylmålning av en människa på hemväg, på väg uppför en mörkt grå betongtrappa, om hon inte fått sätta på personen en knallröd kappa. (Har du någonsin sett en man i röd kappa?) Anita Berggrens "På gång" hade också sagt något helt annat om de tre varelserna i gula kläder och med gula paraplyer varit män.

I vilket fall är det påtagligt att det finns enormt mycket begåvning bland kollektivverkstans medlemmar.

Ta exempelvis en titt på Esmaeil Behnoushans virtuost fångade gestalter och miljöer i flödig akvarell, på Gunilla Englunds tecken och kraftgropar i akryl med sand, eller på Elisabeth Nordins "Herden" i egensinnig blandteknik.

Tre konstnärer som här inte heller valt att gå i den breda fåran med likartade motiv.