Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma och Saga om vardagen på kvinnoanstalten: "Tungt att tänka på att jag sitter här och kostar pengar"

Artikel 8 av 25
Bakom murarna
Visa alla artiklar

Efter 15 veckor i häktet kom hon till kvinnoanstalten i Ljustadalen.
– Det här är något helt annat. Kanske tycker jag att allt är så bra här för att jag jämför med häktet, säger Saga.

Annons

Kvinnoanstalten i Ljustadalen.

Solens strålar lyser på ett lågt staket som nyss kommit på plats. Det är inte till för att hålla de dömda kvar på området utan för att hålla obehöriga utanför. Tidigare var det vanligt att obehöriga promenerade eller rastade sina hundar vid anstalten.

– Jag förväntade mig att det skulle vara som på häktet här med taggtråd och höga murar, säger Emma.

Hon och Saga är två av de kvinnor som just nu avtjänar sina fängelsestraff på anstalten i Ljustadalen. Emma satt bara häktad i några dagar när hon åkte fast, men det påverkade henne starkt.

– Jag kände mig som en apa i bur och upplevde mycket negativt från personalen på häktet. Jag förväntade mig att det skulle vara likadant här och hamnade i en psykos och låg på sjukhus innan jag skulle hit, säger Emma.

Ljustadalen anstalt har 20 platser.

Hon hade aldrig varit i närheten av Ljustadalen och blev positivt överaskad när hon kom till den öppna anstalten.

– Det ser det ut som ett vandrarhem eller dagis, och inte som jag föreställde mig en anstalt i alla fall. Men vi får ju inte gå utanför staketet och inte vara ute efter 21.30, säger Emma.

Andra konsekvenser är svårare att hantera.

– Jag har tre barn hemma och saknar dem så väldigt mycket. Och jag oroar mig för hur det ska bli sedan, det blir lite som att börja om från noll eftersom jag tvingades säga upp mig från mitt jobb när jag fick domen, säger Emma.

Barnen har fått komma och besöka henne i fängelset.

– Det var jättebra att de fick se hur det är här, att det inte är något farligt. Men det var fruktansvärt jobbigt när de skulle åka, jag ville inte släppa dem, säger Emma.

Hon ska avtjäna en senare del av straffet i hemmet med elektronisk fotboja.

– Nu vet jag ju inte hur det blir men jag tänker att det kanske skulle användas mera. Om jag kunde avtjäna hemma i stället för på anstalt skulle inte samhället behöva bekosta min plats här, säger Emma.

Saga tänker också mycket på vad det kostar samhället att ha henne inlåst.

– Det är tungt att tänka på att jag sitter här och kostar pengar i stället för att vara ute och arbeta så att jag tjänar pengar, säger hon.

Chatt: Livet bakom murarna – prata, diskutera och dela med dig av dina erfarenheter

Fängelser i säkerhetsklass 3, som Ljustadalens anstalt, saknar direkta rymningshinder och intagna kan röra sig fritt på anstalten som bara är låst nattetid.

Efter 15 veckor på ett häkte i södra Sverige kom Saga till den öppna anstalten utanför Sundsvall. Hon är dömd för narkotikabrott men säger att de intagna inte frågar varandra om varför de befinner sig på anstalten.

– Det är ganska lugnt här men ibland blir det lite tjafsigt och vissa dagar känns det som om att jag hellre hade suttit med 19 apor och pillat löss på varandra och sluppit få veta vad alla tänker och känner, säger Saga.

Hon hade en bild av hur anstalter kunde se ut redan innan hon hamnade i Ljustadalen.

– När jag var liten besökte jag min pappa både på anstalt och behandlingshem. Då tyckte jag att det var rätt bra faktiskt, säger Saga.

Svårast med hennes egen tid i fängelse är saknaden efter familj och vänner.

– Jag saknar alla hemma så galet mycket. Och så är det svårt att vara borta från arbetslivet och allt det sociala, man blir så avskärmad här. Och jag ser inte vad det här ska ge mig när jag kommer ut, säger Saga.

Sedan tillägger hon snabbt att hon bestämt sig för att försöka fokusera på de fördelar som finns.

– Jag är en glad och positiv person och tänker att det mesta ändå är bra här. Kanske är jag så positiv för att jag jämför med tiden på häktet. Det här är ändå något helt annat, säger hon.

Saga och Emma heter egentligen något annat och de vill inte ställa upp på bild eller med sina rätta namn av rädsla för att bli igenkända.

Bakom murarna:

Ljustadalen – en anstalt för endast kvinnor: "Vi har några barn per år här"

Dömd till tio års fängelse för mordförsök – nu har Stefan fångats av bokstäverna

Sysselsättning ett måste på anstalten – Anette leder arbetet: "Man blir mamma, pappa och psykolog"

Han ansvarar för säkerheten på superfängelset: "Många skulle bli förvånade om de såg vilka som jobbar här"

Chatt: Livet bakom murarna – prata, diskutera och dela med dig av dina erfarenheter

Katarina Vikström: "Häng med bakom murarna"

78 procent av de som har varit frihetsberövade återfaller i brott inom tre år

Tomas har tillbringat nästan en tredjedel av livet på kåken: "Inte lär de mig något när jag sitter en månad"

Alla artiklar i
Bakom murarna

Häng med bakom murarna

KRÖNIKA

Annons