Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Blommor i köksfönstret

Jag minns att jag skulle åka ut på en den där resan alla vilsna 20-åringar brukar göra efter gymnasiet. Min syster hade träffat en kille och han var i Kvarsätt för första gången och vi satt vid köksbordet och han hade med sig chokladmousse. Eller var det chokladpudding? Det är ju så lika? Jag minns inte vad vi pratade om. Det stod blommor i köksfönstret och Lotta gjorde säkert sitt bästa för att den här nissen från Söråker och jag skulle hitta någon gemensam nämnare. Han sa förmodligen inte så mycket. Han brukar inte göra det. När han pratar så snackar han mest om att köra tegplog, köra grävare, köra skoter, fiske. Köra skoter när han fiskar. Fiskar som kör skoter. Något sånt. Jag tyckte om honom direkt.

När jag kom tillbaka efter den där resan var han kvar. Han skulle bli ihärdig visade det sig.

Några år senare satt jag, Lotta och min andra syster Anna i ett annat kök. Det var Lotta och Henkes gemensamma kök och det stod nog blommor i det fönstret också. Lotta var glad. Hon ville berätta något. Hon och Henke hade försökt utöka tvåsamheten till en trio men universum hade hittills velat annorlunda. Tills nu. Hon sa att jag skulle bli morbror och Anna moster. Anna grät säkert för hon brukar göra det när hon blir glad och inte riktigt fattar vad som händer. Samma sak händer när Simba återvänder till lejonklippan i Lejonkungen. Det är inte riktigt sant men den här krönikan blir roligare om vi säger att det är så.

Det där röda huset i Kvarsätt bytte ägare. Mina föräldrar flyttade till havet och Lotta fick återvända till huset hon levt i större delen av sitt liv. Den här gången var det hon som fick bestämma vilka blommor som skulle stå i fönstret. Hon brukar ha penséer i blomlådan utanför när årstiden tillåter. Inne vet jag inte riktigt. Men man känner sig alltid välkommen.

Förra helgen var jag i Sundsvall för att gå på dop. Min gudson Helge skulle döpas och för att Anna skulle förstå ännu mindre, bli ännu gladare och därmed gråta ännu mer så passade hans föräldrar på att gifta sig också. Lotta blev en Lassfolk och jag och min kusin Karin fick yla oss igenom Flowers in the window med Travis, för att det är så man gör på dop/bröllops-hybrider tydligen.

Jag tror inte att det finns någon oroväckande symbolik att vår pappa, under smörgåstårtan efteråt, lyckades med konststycket att med hjälp av en stol och en lampsladd riva ner varenda blomma som hade oturen att befinna sig på fönsterblecket.

I det där köket kommer det att växa blommor i fönstret för en lång tid framöver.

Gustav Parment