Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bo med sommar året om – i Sandviken

När arkitekten Nils Simonsson fick frågan om att rita ett trygghetsboende mindes han en resa på 80-talet. Han visste direkt vad han ville göra. Han ville glasa in en gemensam gård och bygga bort risken för ensamhet.

Annons

Erskines karaktäristiska rundade tak sträcker sig mot den vårblå himlen. I den västra änden av Järntorget reser sig Sandvikens senaste tillskott i arkitekturen. Samma runda form, stora glaspartier, rader av balkonger och en grön kub som sticker rakt ut ur gaveln.

– I kuben ligger gymmet, säger arkitekten Nils Simonsson och nickar. Därifrån är det utsikt över hela torget.

Vi fortsätter in genom det ockragula dörrpartiet – gult lär vara en kulör som vi uppfattar länge i livet - och kommer till en gigantisk innergård. Där flödar ljuset från flera håll, det växer klätterkallor och fikusträd, fina trädgårdsklassikern Grythyttan står i grupper framför en stor gräsyta och ur högtalarna strömmar "Love me Tender" med Elvis Presleys mjuka stämma. På gräset står ett gäng förmiddagspigga pensionärer i joggingbyxor och t-shirt och rör sig till musiken. De vinkar till oss besökare och jag får lust att vara med. Först långa svepande rörelser och så småningom även dans. Elivs byts ut mot "Dagny, kom hit och spill…" Maria Persson är instruktör och pratar glatt mellan övningarna.

Det är i början av mars och utomhustemperaturen har fortfarande svårt att ta sig över nollstrecket. Men här letar sig solens strålar in mellan huskropparna, motionärerna är barärmade och står med tunna skor på det gröna gräset. I den gemensamma vinterträdgården är det sommar året om.

– Det var min första tanke när jag fick frågan om att rita ett trygghetsboende, säger Nils. Att göra en vinterträdgård som var riktigt stor. Glasa in en gemensam gård där det är lätt att träffas och umgås. Jag ville bygga bort risken för ensamhet.

Tanken fick han redan på 80-talet när han var i Eslöv. Där såg han radhus med en inglasad trädgård och tänkte direkt att det där skulle han göra för äldre någon gång.

Gympagruppen fortsätter med nya övningar, nu drar de i långa plastband och vi fortsätter upp på balkongerna. Det är trevligt att ha en aktivitet att se på från ovan. Utanför varje lägenhet finns en uteplats med utsikt. Räckena har inbyggda hyllor för blomlådor och de flesta har fyllt i intresseanmälan att de gärna vill ha egna. Nils ska hjälpa till med inköpet, han funderar på olika modeller.

– Visst skulle de kunna bli fint med olika blomlådor? Frågar han. Helt i min smak, svarar jag.

Så gott som alla har flyttat ända ut på loftgången. Inrett den som ett personligt rum med stilmöbler, tavlor, prydnadsföremål och dukar. Vi går förbi den tidigare stadsarkitekten Mart Jänes namnskylt och dörren till Tomas Ledins föräldrar Folke och Margareta. Där hänger det fina tavlor. De är tyvärr inte hemma just nu. Men den berömda Sandvikensonen lär vara både trevlig och väldigt vanlig.

En bit längre bort sitter Gertrud Lundkvist med öppen dörr. Hon lyssnar på motionärernas musik och bläddrar i en tidning.

– Jag har gjort illa ryggen och kan inte vara med. Men jag är alltid med annars. Gymnastiken och restaurangen är det bästa här. Kom in och titta får du se hur fint vi bor. Det är jag som har bestämt hur de ska se ut. Jag ville inte ha någon innervägg för att få en öppen planlösning.

Lägenheten är kompakt men känns överraskande rymlig och öppen. En stilsoffa är snyggt placerad snett över golvet och bakom den står dubbelsängen.

– När jag blev sängliggandes några dagar var det jätteskönt att inte vara instängd i ett rum. Vi bodde jättebra tidigare också, men jag tycker att man ska flytta medan man fortfarande kan bestämma själv hur man vill ha det.

Hon passar på att be om ett smakråd. Vad ska hon ha på den tomma väggytan ovanför sängen. En fin textil kanske? Hon och maken Helmer har ordnat det för sig. På vintern bor de mitt i stan och på sommaren har de kolonilotten i Björksätra.

Men omgivningarna här är inte alls tokiga. Utanför den västra gaveln rinner kanalen förbi, på andra sidan ligger parken. I sommar ska det bli ramper och terrasser med odlingskärl och fasta bänkar.

Lars Liljeblad är ordförande i Kanalgården och en av eldsjälarna. Han berättar att fler aktiviteter är på gång, de boende har fyllt i långa önskelistor. Yogakurser, måleri, stickkafe, matlagningskurser, körsång, föreläsningar, uppträdanden och melodikrysset tillsammans på lördagarna.

– Vi håller på för fullt och försöker hitta aktiviteter, säger Lars. En grupp planerar redan en bibliotekshörna.

Det finns alltid saker att förbättra. Några av de boende tycker att de öppna lufttrummorna under taket är störande.

– De ger en ärlig men också råare arkitektur, säger Nils. Vi har pratat om att prova med akustiktextil.

Intill stora entrén finns restaurangen som även är öppen för allmänheten. Där sitter Inga och Jan-Erik Forslund och äter dagens lunch. Kålpudding och torsk.

– Det är hemskt bra här, säger Inga. Vi kan gå hit i bara tofflorna och äta.