Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hederskultur - fortsatt omtvistat begrepp

/

Eduardo Grutzky & Lars Åberg: Heder och samvete – en bok om hederskultur i Sverige
Fri Tanke förlag

Annons

Begreppet hederskultur har diskuterats i åtskilliga år, och mycket förenklat går det att urskilja ett par huvudspår i debatten. Vissa vill inte använda ordet därför att det etnifierar problem eller förklarar dessa utifrån kultur, något som riskerar leda till snedvinklingar, generaliseringar eller rasism. Andra menar att det är ett nödvändigt begrepp därför att det annars finns fara för att de speciella risksituationer, som hederskulturen i extrema fall kan leda till, inte uppmärksammas i tid.

Eduardo Grutzky och Lars Åberg hör helt klart till den senare inriktningen. Det går knappast att ta miste på deras upprördhet över att själva definierandet och rädslan att trampa fel i debatten tagit så stor plats. Problemets yttringar däremot, som i de allra värsta fallen betytt att unga människor i Sverige förlorat livet, har länge förringats menar författarna, eller så har åtgärderna som vidtagits varit felaktiga. I Integrationsverkets rapport från år 2000, "Låt oss tala om flickor", stod följande:

"Sammanfattningsvis tyder vår studie på att skälen till att en del flickor med en annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk befinner sig i utsatta situationer är desamma som för alla andra flickor. I första hand handlar det om missförhållanden och brister i samhället som kan påverka alla flickors och även pojkars livssituation."

För Grutzky och Åberg framstår den här synen snarast som ett naivt blundande inför verkligheten, något som också fört med sig att flickor som borde ha fått hjälp eller skydd istället förts tillbaka till familjer där de utsatts för förtryck, misshandel, tvångsgifte eller i vissa fall bragts om livet. Åsikten att det finns skillnader och att det gäller att uppmärksamma de speciella riskerna för flickor - och pojkar – som lever inom hederskulturer och vill gå en egen väg som strider mot familjens önskan, har fått ökat gehör på senare år, inte minst inom polisen.  

Boken är uppdelad i två delar. Den första försöker ringa in vad hederskultur är och hur den fungerar, och här gås också specifika fall igenom. Den andra handlar bland annat om debatten som förts runt hederskulturen. Mest värdefullt att ta del av är de specifika fallen som, i all sin sorglighet och tragik, visar hur en människas situation sett ut och vad som borde ha gjorts åt den. Intressant är även diskussionen om hur och varför en hederskultur uppkommer. Författarna menar att det är i samhällen eller miljöer som inte kommit i kontakt med, eller påverkats av, upplysningsidéerna. Men att det också krävs att en offentligt finansierad välfärd saknas och att familjen därmed blivit viktigare. 

När det gäller analyserna runt debatten blir Grutzky och Åberg här och var onödigt svartvita i sin hållning. Att svenska myndigheter borde stå upp för mänskliga rättigheter, och allas rätt att få leva sina liv som de själva vill, låter fullt rimligt. Men oavsett vad man tycker om begreppet hederskultur är det viktigt att fundera över på vilket sätt problemen som åsyftas diskuteras i det offentliga rummet. Det är viktigt att debatten förs så att den leder till lösningar, utan generaliseringar som riskerar att skapa nya problem.

Med detta sagt, får man nog tillägga att författarnas ilska är förståelig. Eduardo Grutzky har bland annat varit med om att starta Elektra där man försökt hjälpa ungdomar som fått problem med hedersrelaterat förtryck. Med egna ögon har man inom organisationen fått bevittna myndigheternas ovilja att lyssna, och vad detta sedan lett till för unga människor som borde ha fått hjälp.     

Annons