Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bohlin: Döden kan ibland vara att föredra framför livet

Varje människa har bestämmanderätt över sitt eget liv och över sin kropp. Av det följer rimligen också att varje människa har rätten att avsluta sitt liv om hon så vill.

Visst finns det undantag, den som skadar sig själv kan till exempel bli tvångsomhändertagen men grundregeln är att individen självständigt bestämmer över sin kropp och sitt liv. Rätten att frivilligt avsluta sitt liv finns till exempel i ett antal europeiska länder och i några delstater i USA däribland Kalifornien, den största delstaten sett till befolkning.

Tyvärr är diskussion om dödshjälp sorgligt frånvarande i den svenska politiska debatten. Förra helgen lyfte fyra namnkunniga personer – PC Jersild, Georg Klein, Tuulikki Koivunen Bylund och Björn Ulvaeus – frågan på debattplats i Dagens Nyheter. De fyra argumenterar för att frivillig dödshjälp ska tillåtas i Sverige. Som ett första led borde en utredning tillsättas menar de. Det är bara att instämma.

Som jag skrev inledningsvis tycker jag att människor måste ha rätten av avsluta sina liv om de så önskar, men det betyder inte att frågan är okomplicerad. Det finns många övervägningar att göra och en utredning som benar ut de etiska och moraliska dilemman som kan finnas såväl som eventuella praktiska problem vore välkommet.

Riksdagspartierna, med undantag för Miljöpartiet, verkar från vänster till höger helt sakna intresse av att ens utreda frågan. Detta fastän nästan tre av fyra svenskar är positiva till dödshjälp (bara 12 procent är uttryckligen emot), enligt en avhandling av Anna Lindblad vid Karolinska institutet.

Oavsett om man tycker att människor själva ska få bestämma över sin egen död eller inte så borde det gå att enas om att tillsätta en utredning för att få fakta och eventuella problem på bordet så att diskussionen kan föras med ett korrekt underlag.

En av de farhågor som inte kan viftas undan lättvindigt är risken att svårt sjuka ska känna sig tvingade att tacka nej till livsuppehållande vård om dödshjälp skulle tillåtas. Enligt läkaren och professorn Johan Frostegård har personer i Nederländerna, ett av de länder där dödshjälp praktiseras, upplevt att så är fallet. I en intervju i Dagens Nyheter nyligen sa Frostegård: "Många som bett om detta har upplevt att de ligger samhället och andra till last."

Så får det naturligtvis inte vara. Dödshjälp måste, om det införs, vara något som man väljer av fri vilja, inte något som man påtvingas eller en uppmanas att genomgå. Det är förstås heller inte så att läkaretiken skulle kastas ut likt det berömda barnet med badvattnet bara för att dödshjälp tilläts.

För den som är svårt sjuk och utan hopp om tillfrisknande kan döden vara att föredra framför att leva ytterligare några veckor i svår smärta. Varför det skulle vara mer barmhärtigt att till exempel söva ner personer för att de ska få avlida sovandes utan smärta än att med patientens medgivande avsluta livet är för mig en gåta.

Frågan om dödshjälp kokar till slut ner till om man tycker att människor ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv – och därmed också över sin egen död – eller inte. Som liberal är svaret på den frågan till slut ganska enkelt.