Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bohlin: Förnyat förtroende får bara den som inget gör

Att Elisabet Strömqvist (S) får sparken som landstingsråd samma dag som Sollefteåborna gått man ut huse för att stödja sitt sjukhus, är en händelse som ser ut som en tanke.

Läs också: Mitt i turbulensen – Strömqvist (S) krävs på sin avgång

Det var distriktsstyrelsen för Socialdemokraterna i Västernorrland som i ett pressmeddelande på lördagen meddelade att förtroende för Strömkvist saknas. Tills vidare tar landstingsstyrelsens vice ordförande Erik Lövgren över.

Uppenbarligen har Strömqvist misslyckats med uppgiften att förankra politiken i länets arbetarekommuner. Det är ingen hemlighet att det främst är i Sollefteå och Kramfors som ilskan finns. Samtidigt måste man tillstå att det är en i det närmaste omöjlig uppgift som Strömqvist har haft. De senaste veckorna har det i princip varit inbördeskrig inom S i Västernorrland och Strömkvist är den som nu får bära hundhuvudet för detta.

Typiskt nog får Strömqvist sparken när det äntligen börjar bli lite verkstad efter allt för lång tid av prat. Det enklaste sättet att få förnyat förtroende är uppenbarligen att inte göra någonting alls och därmed inte heller stöta sig med någon. Det negativa med ett dylikt förhållningssätt är att landstingets ekonomi under tiden sjunker allt djupare.

Landstinget är som Titanic eller som Estonia, för att ta ett något mindre antikverat exempel. Underskotten kanske började som en skakning på nedre däck, men nu har hela bogvisiret lossnat och skeppet är på väg att i rask takt gå under inget radikalt görs illa kvickt.

Från många håll hoppas man nu att detta ska sätta stopp för de planer på att reducera landstingets kostnader som finns, bland annat genom att lägga ner BB i Sollefteå. Det vore förödande för landstinget ekonomi om processen sinkas ytterligare.

Jag hoppas innerligt att Eva Sonidsson, ordförande för S i Västernorrland, menar allvar när hon i en intervju på nyhetsplats säger:

– Vi har varit mycket tydliga med att den här processen inte får avstanna. Det material som är framtaget och det uppdrag som finns, det fortsätter naturligtvis.

Den insatsplan som nu är på väg att genomföras borde ha drivits igenom gör flera år sedan, att ytterligare skjuta den på framtiden förvärrar bara landstingets problem. Ju mindre som görs nu för att rädda ekonomin, desto mer måste göras i ett senare skede. Det är inte längre möjligt för landstinget att undgå att kapa sina kostnader på ett tämligen radikalt sätt.

Skatteunderlaget räcker inte till för att fortsätta att bedriva verksamhet i samma omfattning som i dag. Trots förslag om betydande skattehöjningar så måste också kostnaderna också kapas. Det här är inte ett problem som kan lösas enbart genom att beskatta oss västernorrlänningar hårdare.

Redan nu har den politiska majoriteten i landstinget plockat bort flera delar av det åtgärdspaket som tjänstemännen lade fram. Och detta utan att själva presentera några alternativa ställen där kostnader kan kapas eller några alternativa sätt att öka intäkterna.

Mer måste göras snabbare. Inte mindre långsammare.

Läs också Tomas Izias Englunds ledare om Elisabet Strömqvist på Allehanda.se.