Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bohlin: När far super är det rätt

När den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) talade om att vi i framtiden kan komma att jobba tills vi blir 75 så kokade det av ilska i det röda lägret.

Annons

Förslaget var verklighetsfrånvänt och orealistiskt fick vi veta.

Men vad Reinfeldt krasst konstaterade var att om vi svenskar i allmänhet både lever och håller oss friska längre så är det rimligt att vi kanske också jobbar längre. Särskilt som många svenskar också börjar arbeta allt senare som en följd av att utbildningsnivån ökar.

Det betyder förstås inte att ALLA svenskar måste jobba till 75. Vissa orkar inte jobba till 65 och ytterligare andra förtidspensioneras tidigare än så. Och visst, att Reinfeldt drog till med just 75 i stället för att mer realistiskt tala om de stora vinster som skulle göras om vi alla bara arbetade något år längre än i dag var möjligen otaktiskt.

Men ibland går det fort att byta fot i politiken. När far super är det rätt, som det brukar heta.

Väl i regeringsställning vill Socialdemokraterna nu följaktligen se en höjd pensionsålder. Till Svenska Dagbladet säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S):

– Utgångspunkten i diskussionerna är att medellivslängden stiger. Vi behöver därför fler arbetade timmar för att upprätthålla finansieringen av systemet.

Formellt sett har Sverige inte längre någon fast pensionsålder, däremot en nedre gräns för när den allmänna pensionen får börja tas ut (61 år) och en övre gräns för hur länge man har rätt att behålla sin anställning (67 år). Det är dessa gränser som kan komma att förändras från 61 till 62 eller 63 år samt från 67 till 68 eller 69 år. Och det kan gå snabbt. Strandhäll igen:

– Ambition är att det ska ske saker under den här mandatperioden.

Blocköverskridande diskussioner pågår och det vore välkommet om en dylik förändring skulle genomföras samt att den skulle tas med bredast tänkbara majoritet i riksdagen. Förändringar i pensionssystemet bör man undvika att göra med liten majoritet och i konflikt över blockgränsen. Detta för att undvika att det hattas fram och tillbaka i takt med att riksdagens sammansättning förändras. Reglerna i de olika transfereringssystemen bör i möjligaste mån vara långsiktigt hållbara och förutsägbara.

En höjning av den nedre gränsen – samt i lite mindre utsträckning rätten att arbeta kvar längre – skulle minska trycket på pensionssystemet och göra att den broms som finns inbyggd i systemet skulle aktiveras mindre ofta.

Pensionssystemet är sedan den stora omstöpningen på 1990-talet nämligen utformat så att flödet ut ur systemet inte ska överskrida inflödet. En de facto höjd pensionsålder skulle verka dubbelt, både ökade intäkter i systemet och minskade utgifter, och möjliggöra ett mer generöst uttag för dem som mottar pension.