Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bohlin: Vad har Anders L Johansson egentligen uppnått?

Efter hård kritik lämnar nu landstingsdirektör Anders L Johansson sin post två år före hans mandat går ut.

Man kan på goda grunder fråga sig vad Johansson egentligen har uppnått under sina fem år som landstingsdirektör. Ekonomin är i sämre skick än när han tillträdde. Det stod också klart redan när han tillträdde att strukturen med tre fullvärdiga sjukhus i Västernorrland inte är långsiktigt hållbar, trots detta har mycket lite hänt. Visst har organisationen med länskliniker sjösatts, men vart har det egentligen tagit oss?

Därför är tajmingen för hans avgång möjligen lite märklig nu när det faktiskt börjar röra sig i landstinget. Precis som vi kunde konstatera i lördags efter att Elisabet Strömqvist petats som landstingsråd av partiets distriktsstyrelse så är det viktigt att processen med att minska landstingets kostym nu inte går i stå. Risken för det är dock överhängande. Bland dem som motsätter sig den insatsplan som finns för att få ekonomin i balans lär dessa två skalper tolkas som att de är på god väg att lyckas stoppa, eller i alla fall bromsa, processen.

Det går att förstå den oro och den upprördhet som finns bland de som bor i Sollefteå med omnejd. Det är aldrig roligt när ett sjukhus riskerar att drabbas av nedskärningar. Men faktum kvarstår: Landstingets ekonomi går inte ihop och någonstans måste kostnaderna minskas.

För att göra det finns två verktyg: Höja intäkterna (främst höjd skatt men också ökade egenavgifter) och minskade utgifter. Det vore ansvarslöst av landstingsfullmäktiges politiker att åter en gång bara använda den ena av dessa verktyg och nöja sig med att höja skatten. Tyvärr tycks en skattehöjning vara det enda de flesta hittills är överens om, även om buden är lite olika (mellan 50 och 80 öre beroende på vem du frågar). Det räcker inte.

Precis som Anders L Johansson har konstaterat tidigare så är skattehöjningar ibland snarare en del av problemet än en del av lösningen. Detta då skattehöjningar inte i grunden löser landstingets problem. Kortsiktigt lyckas landstinget kanske hålla näsan ovanför vattenytan, men på lång sikt måste också landstingets kostnader minska. Annars väntar bara fortsatta skattehöjningar år efter år, något som på sikt gör vår del av landet till en mindre attraktiv region för människor att bo och verka i.

De som är emot att landstinget grundläggande struktur förändras måste rimligen presentera alternativ för hur de i stället vill återföra landstingets ekonomi i balans. Det finns tänkbara alternativ, till exempel en procentuell besparing – lika för alla – rakt över samtliga landstingets verksamheter. Eller så kan man föreslå att verksamheter läggs ner i Sundsvall i stället för i Sollefteå.

Den här ledarredaktionens uppfattning är att de alternativen vore sämre än den nu liggande insatsplanen, men det vore välkommet om de som motsätter sig de kostnadsreduceringar som nu ligger på bordet kunde ta bladet från munnen och säga hur de vill ha det i stället.

Alternativen har länge lyst med sin frånvaro och att inte göra någonting är inte längre ett alternativ.

Läs också: Förnyat förtroende får bara den som inget gör.