Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Börja bryta uran i Sverige

Annons

Den svenska gruvindustrin går som tåget och den rödgröna oppositionen i riksdagen kappas nu om att lägga fram förslag så att regeringen ska göra ännu mer för att näringen ska kunna expandera. Intet ont i detta. I Sverige bryter vi i dag mer järnmalm än något tidigare år. Guld och bly är andra stora svenska exportvaror. En till synes aldrig sinande efterfrågan finns i Kina och i Asien i övrigt.

Men samtidigt som en del Vänsterpartister och Socialdemokrater sjunger järnmalmens lov, som om gruvbrytningen bara är av godo, är det många av deras partikamrater som driver tesen att svensk uranbrytning skulle vara av ondo. Detta att just brytning av uran skulle skada samhället, djur och natur, mer än annan gruvbrytning är dock nonsens. Allt gruvnäring kan skada både miljön, folk och fä. All gruvbrytning innebär till exempel utsläpp av koldioxid. Om det seda än koppar, järn, bly eller uran vi vill åt, det spelar mindre roll. Miljö- och hälsoriskerna är fullt jämförbara.

Den kanske allra smutsigaste gruvbrytningen i världen i dag, främst i Kina, sker paradoxalt nog i jakten på sällsynta så kallade jordartsmetaller, nödvändiga i vår värld av mobiltelefoner, datorer, snart sagt allt som har med ny teknik att göra. Till exempel vindkraft. Tillgången på dessa sällsynta grundämnen är ett måste för den gröna tekniken.

Så varför inte uranbrytning och varför inte i Sverige? Marknaden växer stadigt och det är obegripligt att inte tänka tanken på att bryta ett ämne som kan generera så stora vinster. Naturligtvis förutsatt att sådan gruvdrift måste ta samma hänsyn till människor och miljö som andra gruvor. Gruvbranschen hävdar i vart fall att modern uranbrytning inte är farligare än annan gruvdrift.

Det är något märkligt med detta att man så konsekvent kan säga nej till uranbrytning, men samtidigt och utan att blinka an acceptera LKAB:s gruvdrift efter järn i till exempel Kiruna. En industri som växt så stor att en hel stad måste bokstavligt talat flyttas.

Vi försöker inte bagatellisera de risker som finns med gruvbrytning, men att påstå att det är okej med brytning av de metaller som vi traditionellt har brutit i Sverige, men inte med uranbrytning är inkonsekvent.