Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya avsnitt av "Unika rum"

Udda platser och kreativa lösningar att bli inspirerad av!

Birgitta bor i Pepparkakshuset: "Jag gillar det här gamla stuket"

Stor, röd och med utmärkande vinklar och torn. Man skulle lätt kunna missta huset i Strömsund för ett sagohus. Ja, kanske rent av ett pepparkakshus.

Annons

Det röda huset var från början brunt, och fick därav smeknamnet pepparkakshuset.

Det är en strålande sommardag och Birgitta Moen i Strömsund har dagen till ära smitit hem tidigare från sitt arbete för att piffa till det sista inför vårt besök. Hennes kollegor däremot är ovetande om anledningen till hennes plötsliga frånvaro.

–Jag har inte nämnt någonting till dem, säger Birgitta med ett leende.

– Det får bli en överraskning.

”Det kan vara svårt att hitta sotare som vågar sig upp på taket.”

Birgitta beskriver sitt hem som ett Carl Larsson-hem, särskilt när det kommer till inredningen. Och visst ligger det något i det hon säger. Ett av rummen är som hämtat ur någon av Carl Larssons julmålningar där den röda färgen dominerar. Utgångsläget för färgsättningen i rummet kom från bordsbenen på ett bord som inhandlats på Ikea.

I anslutning till hallen hittar du rummet vars inredning inspirerats av Carl Larsson.

– Vi hittade ett bord med röda ben som skulle passa så bra till vår bänk vilket resulterade i den färg ni nu ser i rummet. Fast nu är det inte riktigt rätt rödfärg som Carls hustru Karin Larsson hade. Den var engelskt röd och vår färg går mer mot det vinröda hållet.

Birgitta berättare vidare att det är väldigt tacksamt vid jultider att befinna sig i rummet då det egentligen räcker med en liten prydnadstomte för att julstämningen ska infinna sig.

Läs också: Följ med upp i Stadshuset – och in i Sundsvalls mest hemliga lägenheter

Här och var noteras djurskinn av olika slag. Ett renskinn hänger över det vinrödsmålade trappräcket och på några stolar nedanför ligger killingskinn som agerar sittdynor.

– Jag har inte gjort sommar ännu, säger Birgitta.

Renskinn ska egentligen vara utomhus annars fäller de så mycket hår. Å andra sidan utgör djurskinnen en läcker detalj i hemmet, en skön kontrast till det somriga.

Egentligen brukar de olika djurskinnen bara vara framme vintertid, men Birgitta har inte hunnit göra sommar ännu.

Bara huset i sig är en kontrast mot de mer traditionella husen i närheten.

Hur kan det komma sig att ett borgerligt stadshus hamnar i en bondgårdsmiljö?

– Det var en man vid namn Taraldsson som i början av 1900-talet skulle bygga sig ett hus. På den tiden bjöd man hem en byggmästare som hade med sig en katalog med förslag på olika hustyper som man sedan kryssade i när man väl gjort sitt husval. När affären skulle förseglas gjorde man det genom att supa till och skåla "tjohej - nu har vi gjort affär!" I det här fallet bar det sig inte bättre än att byggmästaren i fyllan och villan kryssade i fel hus vid beställningen, berättar Birgitta.

– Man kan ju bara föreställa sig Taraldssons ansiktsuttryck när han väl kom tillbaka efter en hel vinters skogshuggning och det hus han beställt inte stod där.

Köket är Birgittas favoritplats i huset.

Birgitta Moen tar oss vidare in till köket som också visar sig vara hennes favoritplats i huset. Även detta rum flörtar lite med Carl Larsson. Ljusa tapeter samsas med luftig takrymd och visst kan man skönja lite röda detaljer här och var. En vedspis står inackorderad och vid kyliga dagar sprider spisen en behaglig värme och ett sövande sprakande.

– Det kan bli ganska mysigt i köket även om det kan bli lite rörigt ibland med mycket saker. Min dotter Bella brukar få krupp när hon är här och hälsar på. Hon kan säga "men mamma, du har alldeles för mycket saker – herre gud jag kan inte andas."

Läs också: Titta in i det spektakulära trädhuset i Haverö – ritades av fransk arkitektstudent

När Birgitta talar om "mycket saker" pekar hon på sin kruksamling ovanpå skåpluckorna. En samling som från början inte var tänkt att bli en samling men som med tiden blev en inofficiell sådan.

– Egentligen är jag ingen kruksamlare. Det började med att jag hittade en kruka som jag tyckte var jättefin och så jag satte upp den. Helt plötsligt började folk tro att jag samlade på krukor, så jag började få krukor i present och från loppisar som vänner och bekanta tyckte skulle passa mig, haha.

Hon flikar även in att hon samlar på olika typer av glas som hon förvarar ovanpå skafferiet.

– Den dagen dammråttorna börjar ramla ner måste jag städa.

I anslutning till köket ligger en liten matsal med möbler i mörkare trä.

Vad skulle du säga är det bästa med att bo i Pepparkakshuset?

– Det är egentligen ett jättesvårt hus att bo i. Det är mycket snickerier överallt vilket gör att det samlas mycket damm. Sedan är det alla fönster som går utåt, alla smårutor. Så ett vidare lätt hus att bo i är det inte.

Birgitta berättar om hur det brukar bli lätt kallt om vintrarna, detta på grund av att de inte får göra om någonting utvändigt.

– Länsstyrelsen skrev att huset var "kulturhistoriskt intressant" och därför gick det inte att lägga plåttak eller ändra om i exteriörerna. Det innebär kort och gott att det bara är isolerat inifrån vilket gör det just småkallt.

Hon gör en liten konstpaus, tar fram en tillbringare och blandar ihop vatten från kökskranen med saft gjord på röda vinbär - gårdens hemgjorda. Till det, hennes mammas hembakta kanelbullar. Sedan tar hon till orda igen.

– Alltså, det är ju trivsamt att bo här. Jag gillar det här gamla stuket på huset. Och så bor jag lite på landet. Min mamma bor ju i ladugården (skratt).

Hur är det att ha din mamma som närmsta granne?

– Det är helt okej, haha. Vi håller koll på varandra.

På övervåningen finns ett gästrum där inredningen går i en ton av lila.

Hallen på övervåningen har en grön ton och ger en skön sommarkänsla.

Samtliga rum i huset har lackade trägolv som har sett bättre dagar. Birgitta har planer på att någon gång göra någonting åt det.

– Jag är inte nöjd med mina trägolv. Golven är ganska slitna och jag hade helst velat ha såpskurade med linoleum olja.

Nästa år firar Pepparkakshuset 100-årsjubileum och man kan ju undra om detta kommer att firas på något sätt.

– Jag har tänkt att jag ska måla om huset för nu behövs det verkligen. Men sedan hade jag väl tänkt att jag ska bjuda hem familjen och ha lite kalas, säger Birgitta.

Hur kommer det sig att Pepparkakshuset har fått det namn det fått?

– Huset var ursprungligen målat i en brun färg och tillsammans med sina spetsiga torn tyckte väl folk att det påminde om ett pepparkakshus och sedan har det fastnat.

Mer läsning

Annons

Nya avsnitt av "Hemma hos"

Inspireras av planlösningar, inredning och färgval!