Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bunden, förnedrad och slagen – Ulla, 61, offer för våldsamt förhållande: "Kärleken kan man slå bort"

Den kommande veckan ska det hållas två förhandlingar i Sundsvalls tingsrätt gällande grovt kvinnovåld.
Ulla Wilhelmsson är en av många kvinnor som har levt i våldsamma förhållanden. Hon har blivit bunden, förnedrad, slagen och sparkad.
– Våldet har gått som en röd tråd genom mitt liv. Träffar man en man som slår är det bara att gå, säger hon.

Annons

Under torsdagen hålls en tingsrättsförhandling gällande ett mordförsök. Nästa vecka är det dags för en annan rättegång som handlar om grov misshandel. Sedan början av 1990-talet har den polisanmälda kvinnomisshandeln ökat och i två tredjedelar av fallen är det en make, sambo, pojkvän eller före detta som slår.

Svartsjuka, kontrollbehov och konflikter i samband med separationer kan vara utlösande faktorer. Alkohol och droger finns också ofta med i bilden.

Ulla Wilhelmsson har levt ett liv kantat av våld. Hon har fått sina tänder utslagna, hon har bundits i händer och fötter och har haft silvertejp fastklistrat över munnen. Vid ett tillfälle låg hon inlagd på Karolinska sjukhuset i sju veckor efter ett misshandelsdrama. Då var hon helt sönderslagen.

– Jag har ofta tagit på mig skulden själv och visste inget annat, säger hon.

Ulla var en ung kvinna när hon första gången blev slagen av en man.

– Jag trodde att jag älskade honom, men det gjorde jag inte. Kärleken kan man slå bort, säger hon.

Ulla Wilhelmsson kom tidigt i kontakt med droger och hamnade i kriminella kretsar. Av sitt 61-åriga liv har hon tillbringat 15 år på anstalt. Relationsmönstren har upprepats gång efter gång och hon har haft svårt att ta sig ur förhållandena, trots att de har varit våldsamma. Ofta hade hon ingenstans att ta vägen.

Det är mycket Ulla Wilhelmsson skulle vilja ha ogjort men hon ser också tillbaka på sig själv med viss ömhet.

– Jag fick varken vara barn eller tonåring. Som liten fick jag ta ett stort ansvar både för hemmet och mina syskon och sedan blev jag själv mamma vid 16.

Hon ångrar ibland att hon inte lyssnade mer på sina föräldrar.

– I slutet av 1970-talet jobbade jag en period på Pripps bryggerier. Jag hade lite städjobb när min dotter var liten och jobbade ett tag på televerkstaden men sedan tog drogerna och det destruktiva livet över allt mer.

I dag har hon svårt för att lita på män.

– Visst kan jag umgås med dem och de kan få en kompiskram men jag litar inte på dem när det kommer till kärlek. Har man blivit slagen och förnedrad och fått höra hur äcklig man är så sätter det spår.

Hon önskar att hon hade gjort andra val i livet.

– Lever man med en man som slår måste man gå. Det kommer aldrig att bli bättre och själv förändras man utan att man märker det.

Efter ett år som drogfri vill Ulla Wilhelmsson nu försöka få till livet. Det händer att hon jämför sig med andra kvinnor i samma ålder.

– Jag brukar titta på dem på avstånd när jag sitter på en bänk i gallerian. De kan ha med sig en man som är omtänksam och håller om dem. Det ser så gulligt ut och då känner jag mig så himla ensam.

Det var när Ulla Wilhelmsson fyllde 60 som hon tog beslutet att försöka uppnå en förändring.

– Tidigare har jag alltid trott att det skulle bli bättre av sig själv men tror man det så ljuger man för sig själv. Nu drömmer jag om att ta körkort. Det måste vara en fantastisk frihetskänsla att bara kunna ta bilen och köra iväg. Skulle jag kunna vrida klockan tillbaka skulle jag göra det, men i stället förlitar jag mig på att det finns ett liv efter det här och att det blir mitt liv, säger hon.

Läs också Sofia Mirjamsdotters ledare: Yttrandefriheten finns inte till för att hota och kränka

■■ Följ nyhetsflödet och få pushnotiser om viktiga händelser från ditt närområde. Ladda ner Sundsvall Tidnings nya app här, till Iphone eller till Android!