Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Busschaufförerna måste ges rätt att tala ur skägget

Under en period har jag blivit kontaktad av flera olika busschaufförer som jobbarför Nobina, bolaget som sedan sommaren 2014 har hand om lokaltrafiken i Sundsvall och Timrå.

Annons

Chaufförerna är arga och besvikna. När Nobina tog över trafiken försämrades arbetsförhållandena radikalt, något som även uppmärksammades av ST. Över 90 chaufförer har slutat, många har sjukskrivit sig. De upplever att inget händer och känner sig överkörda både av arbetsgivaren och av Sundsvalls kommun. Ingen av dem vill uppträda i tidningen med namn och bild. "Då kommer jag att få sparken, och jag är trots allt rädd om mitt jobb", säger en av dem som talat med mig.

De säger att den som öppet uttrycker kritik mot Nobina drabbas av repressalier. De berättar att inte ens på Facebook kan de uttrycka minsta lilla negativa åsikt om hur jobbdagen varit, då företaget kollar de anställdas Facebook och delar ut varningar. Detta har tidigare förnekats från Nobina.

Detta är en grundläggande demokratifråga. Sverige har en stark yttrandefrihet och i den ingår meddelarfriheten. I korthet betyder det att alla som arbetar i offentlig sektor har rätt att berätta för en journalist (om denna arbetar på en redaktion där det finns utgivarbevis) om sina arbetsförhållanden, och om annat som allmänheten bör känna till. Detta utan risk för repressalier från arbetsgivaren.

Eftersom det offentliga bekostas av skattepengar, och beslut om verksamheten tas av våra politiker, är det en självklarhet att medborgarna har rätt känna till eventuella oegentligheter. Det är här meddelarfriheten kommer in i bilden.

Så sent som 2005 infördes meddelarfrihet även åt anställda som arbetar åt kommunala bolag. Fortfarande saknar många privatanställda med uppdrag åt kommuner och landsting meddelarfrihet. Det kan handla om personal i friskolor, privata vårdbolag eller bussbolag som har hand om kollektivtrafiken. Detta trots att kommunen vid upphandling måste försäkra sig om att allmänheten ges möjlighet till insyn i verksamheten.

Det säger sig självt att detta inte är demokratiskt försvarbart, inte minst med tanke på hur omfattande dessa verksamheter är. Självklart ska meddelarfriheten gälla även dem som arbetar i privat äldreomsorg, åt ett assistansbolag eller åt Nobina.

Frågan har stötts och blötts, och 2013 presenterades ett förslag om ny lagstiftning för anställda i privat vård, skola och omsorg. I oktober 2014 träffade regeringen och Vänsterpartiet en överrenskommelse som innebär att meddelarfriheten ska gälla fullt ut för personal som arbetar med offentligfinansierade välfärdstjänster. I januari i år tillsattes ännu en utredning för att undersöka vilka andra branscher som kan vara aktuella för att få detta stärkta meddelarskydd. Utredningen ska presenteras i maj 2017.

Det är högst rimligt att även personer som kör färdtjänst, kollektivtrafik, eller som har andra arbetsuppgifter som kommunen lägger ut på entreprenad ska ha möjlighet att yttra sig till medier, och i medier. Det är bara att hoppas att processen med att lagstifta om den utvidgade meddelarfriheten inte drar ut allt för mycket på tiden. Det är hög tid att även busschaufförerna får tala ur skägget.

Läs också: Nobina hotas av viten för inställda turer

Läs också: Öppet brev till Nobina

Läs också: Stressade bussförare anmäler arbetsgivare

Läs också: Facket vänder sig till arbetsmiljöverket