Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det sjunger halleluja inom mig

Annons

Som lillgammal 10-åring pressade jag omsorgsfullt växter i min växtpress och skrev ner namnen på svenska och latin. Hittade växtpressen i en nostalgilåda när jag rensade och blev rörd av min egen insats. För nu, 25 år senare, har intresset för växter och trädgård kulminerat alldeles. Även om mina latinska kunskaper sträcker sig till Anemone nemorosa (vitsippa) så var steget att bli husägare och ta sig an en stor och välskött trädgård ett hedersuppdrag som jag bär med stolthet. Men jag känner mig ständigt jagad av tiden och bristen på den. Att hitta energi när man tror att den inte finns är en konst. Med tre små barn tar det liksom aldrig slut på saker att göra.

Rumpor ska torkas, mellis ska fixas och konflikter ska medlas. Och mitt i allt stök runt familjen kan jag inte släppa tanken på allt det där jag vill göra. Måste göra, för att jag ska må bra. Som att städa ut växthuset, vända jord och klippa ner perennerna. Tanken på att det är ogjort suger energi. Men av någon märklig anledning så är det nu plötsligt gjort. Vi smög i gång med renovering och som alltid blir det kaos när grejerna i ett rum flyttas ut till ett annat. Men när barnen sover kan mirakel ske och energikontot stiger. Nu hittar vi tid till motion, renovering av barnrum och trädgårdsarbete. Hur gick det till frågar vi oss?

Min man river fram gamla och trygga timmerväggar och jag joggar i skymningen. Teamwork, ljusa vårkvällar och viljan att ta sig framåt gör susen för förslappade vintersjälar. Och när jag står där och klipper fjolårets perenner och äldsta sonen undrar om det finns något trädgårdsjobb till honom, sjunger det halleluja inom mig. Den lilla växtpressaren i mig njuter av att se en glimt av mig själv i mitt barn. Rabatten ser fin ut och vi har hunnit tala om det mesta som ryms i livet och i en femårings huvud. Lycklig är den som har mycket att göra men som ändå kan stanna upp. Det är vad barnen och växterna gör med mig. Bromsar samtidigt som vi hejdlöst kastar oss in i framtiden. Lycka är att leva. Och skratta, stupa och orka lite till. Vår bästa tid är nu!

Plus

Vadå stillasittande barn? Barnen på gatan cyklar, sopar, studsar, härjar och leker kurragömma – precis som jag gjorde när jag var liten.

Minus

Upphör aldrig att förvånas över skräpet som ligger överallt den här årstiden. Hur svårt kan det vara att slänga sopor på rätt ställe?

Mer läsning

Annons