Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Cheferna måste ta ansvar och säga stopp

Annons

"Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner."

Den fjärde versen av Internationalen framförs sällan på första maj – man kan fråga sig varför? – men i går, på Dagens Nyheters debattsida, kändes det som att debattörerna hade versen i åtanke.

Men det är inte under skatter som medlemmarna i Lärarnas Riksförbund, Polisförbundet och Läkarförbundet – fackförbund vars högsta företrädare gjorde gemensam sak i debattartikeln i DN – dignar ner.

Det är utvärderingar, mätmetoder och organisationsmodeller som får lärare, läkare och poliser att slå bakut. Styrmodellerna, som samlat brukar kallas "New Public Management", NPM, har inga större supportrar i den offentliga sektorn, i alla fall inte bland dem som ska utföra arbetet "på golvet".

Frågan är då var supportrarna finns?

Bland cheferna? Nja, när till och med landstingsdirektör Anders L Johansson, uttrycker kritik mot NPM kan man fråga sig hur väl förankrat systemet är på ledningsnivå, i alla fall här i landstinget.

Bland politikerna? Nja, det är väl knappast någon politiker som ställer sig på barrikaderna för NPM och tänker göra det till en valfråga.

Bland väljarna? Nja…

Att det behövs effektiva sätt att utvärdera verksamheten i offentlig sektor råder det ingen tvekan om; skola, polis och sjukvård fungerade inte prickfritt innan NPM introducerades, och värdefull information har blivit tillgänglig tack vare att fler och större utvärderingar gjorts och mer statistik tagits fram.

Men skillnaden mellan en väl fungerande mätmetod som ger ett värdefullt underlag för att utveckla verksamheten och att fastna i "sifferträsk", som Anders L Johansson pratar om, kan ibland vara hårfin.

Ett tungt ansvar vilar därför på personer i verksamhetsledande ställning, som exempelvis rektorer, skoldirektörer, polischefer och ja, landstingsdirektörer. Hur kritiska är dessa personer till den byråkrati som deras medarbetare anser vara knäckande, eller som medarbetarna i alla fall anser hämmar möjligheterna att göra ett gott jobb?

Och om dessa ledande tjänstemän ser ett problem med överbyråkrati, vad gör de åt det?

Ingen sjukhusdirektör eller länspolischef kan utforma verksamheten helt efter eget huvud, men duktiga chefer hittar vägar och möjligheter att skapa ett bra arbetsklimat för sina medarbetare.

Om det är helt ogörligt med det nuvarande systemet, då måste dessa tjänstemän ta sitt ansvar och göra politikerna uppmärksamma på det och ge de förtroendevalda chansen att rätta till sina misstag.

Det är det chefer i offentlig sektor är till för.