Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Christer Jonasson: Jag fick aldrig se John Lennon live

Annons

Jag skulle gärna i mitt cv bära med mig att ha sett Elvis Presley live. Han dog 1977 på min 25-årsdag, så det fanns inom de möjliga ramarna. Väldigt gärna även Michael Jackson. Då hade jag prickat av både The King of Rock och The King of Pop.

Jackson hade bokat in flera spelningar i London 2013, när han plötsligt dog, så det låg ännu närmare det möjliga, men historien var inte på min sida. Frank Sinatra skulle ha varit en fröjd att ha sett live. Queen med Freddy Mercury, bluesgitarristen Stevie Ray Vaughan…

Tillbaka till John Lennon. Som tonåring under 60-talet så var Beatles givna idoler. För min del så var just John den store favoriten. Han spelade på en läcker Rickenbacker-gitarr (som även Tom Petty använde) och så fanns det ett vemod över hans sätt att sjunga.

Bland annat i låtarna Norwegian Wood, Girl och Woman – det finns hur många exempel som helst men en låt står över alla andra: Imagine!

Texten, framförandet och enkelheten i Imagine är magiskt. En slags internationell nationalsång för alla människor över alla gränser, kulturer och religioner. När vi i familjen var i New York var ett givet mål att besöka hans hus, The Dakota, där han bodde och där han också så tragiskt blev skjuten på trottoaren.

I Central Park finns en vacker park som heter just Imagine. Det var en rund vacker stenläggning med bänkar där vi kunde sitta ned och låta tankarna ta med oss en stund och det var flera som lade ned blommor trots att det var många år sedan det hände.  

Han mördades i december 1980 och jag glömmer aldrig när jag på Ekonyheterna hörde att han var död. Mördad… John Lennon!

Resten av den dagen försvann jag in i en själslig dimma och på kvällen lyssnade jag på Beatles, på John, och följde de extra insatta sändningarna på radio och TV. Jag har sparat Aftonbladet och Expressen med förstasidorna om hans död. Det närmaste jag har kommit honom är hans första fru Cynthia. Hon var i Örnsköldsvik 1991 för att delta i en utställning om Beatles på museet där. Jag fick hennes autograf på EP-skivan All My Loving.

I ett radioprogram för 20 år sedan pratade jag om John Lennon och hans tal om att ge freden en chans - Give Peace a Chance. Då spelade jag låten Happiness is a Warm Gun och sa att det var ju så typiskt att han som pratade om fred själv brev ett offer. Skjuten med en pistol, en pistol som han ville avskaffa. Jag fick då ett brev från en kollega på Göteborgs-Posten som var betydligt bättre insatt i Johns texter.

Det stod så här i brevet:

”Hej Christer. Jag vill bara på ett vänligt men bestämt sätt tala om för dig att du har fel när det gäller texten i Happiness is a Warm Gun. Texten handlar om mannen och ”The Warm Gun” är det som finns framtill och på mitten av hans kropp”.