Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Christer Jonasson: Kommer vi någonsin få veta vad som hänt Viola?

Geografiskt är vi norr om Sollefteå längs Faxälven och det är VM-året 1958. Mormor sätter mig, sex år gammal, på bussen i Helgum och i Edsele ska farmor och farfar möta mig. Det är ytterligare fyra personer på bussen, en familj. Efter en stund går mannen i familjen fram till chauffören:

- Vi kommer från Stockholm och jag vill väldigt gärna se var Viola Widegren bodde. Kan du stanna bussen där?

Det gjorde chauffören och mannen berättade då för sin fru och sina barn:

– Här bodde Viola Widegren när hon försvann. Det fanns ett rykte att hennes pappa hade tagit hennes liv och sedan grävt ned henne.

Händelsen på bussen har jag sedan dess burit med mig och när jag senare som tonåring och även som vuxen fått frågan om var jag har mina rötter och svarat Helgum, så kom svaret kort och rakt: ”Ja just det ja, Viola Widegren”.

Att komma från en bygd som är känd för en person som ingen visste om hon ens existerade var märkligt.

Det var en lördagskväll och klockan var 17:35 den 5 december 1948 när Viola Widegren gick ut genom dörren i hemmet i Västerbränna i Helgum. Efter det klockslaget finns inte ett enda spår efter henne. I alla fall inget spår som är trovärdigt. Spekulationer om vad som hade hänt henne florerade under många år och det var först en bit in på 80-talet som alla rykten om att ha sett henne slutade att dyka upp. Viola Widegren - ett namn som lever för evigt men själv fick hon ett kort liv… tror jag…

Viola var 17 år och utbildade sig till sjuksyster på lasarettet i Sollefteå och just den där lördagen tog hon som så många gånger tidigare bussen hem längs Faxälven till föräldrarna, pappan och styvmamman. Men en detalj var inte som förut. Hon hade ringt hem och sagt att hon skulle åka tillbaka samma kväll till Sollefteå för en fest, vilket hennes pappa sa nej till. Väl hemma blev det direkt en ordväxling med pappan. Han gav henne en örfil, hon blev arg, upprörd och sprang ut, för att inte komma tillbaka.

Dykningar gjordes i Faxälven, en siare från Holland sa att han visste var hon fanns. Hon hade setts i Vancouver, Italien, Norge, Spanien, för att ta några exempel.

1988, när det hade gått 40 år ville jag göra en dokumentär om fallet så jag ringde en nära anhörig som fortfarande levde. När jag sa att jag kom från Sveriges Radio la hon på luren direkt. Samma år intervjuade jag Janne Sundin, polisen från Sundsvall som under 15 år arbetade med att lösa fallet. Janne som då var 92 år avfärdade bestämt att pappan hade något att göra med hennes försvinnande men han kom aldrig över att inte få ett svar på var hon fanns, eller vad som hade hänt.

När hon gick ut genom dörren den där lördagskvällen för snart 70 år sedan gick hon faktiskt ut i evigheten. 

Christer Jonasson

Fotnot: Pappan var aldrig formellt misstänkt för försvinnandet av Viola, men upplevde att han blev oskyldigt dömd i folks ögon.