Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att skjuta granen

Annons

När jag var drygt 20 år jobbade jag på ett lager utanför Jönköping. Och i december dök julgransdiskussionen upp kring fikabordet. En arbetskamrat sa att han skulle ut och hugga en snygg gran som han hittat i svärfars skog.

Hugga gran, fnös en av förmännen föraktfullt.

Han förklarade att han brukade ta med sig bössan ut i skogen när det var dags att hämta hem julgranen.

En hagelsalva vid roten, sedan är det klart, sa han som om det var den självklaraste sak i världen att skjuta gran.

Vi andra blev tysta och tittade förvånat på varandra.

Nu är det snart dags för mitt eget årliga granletande. Och eftersom jag saknar skogsmark att hugga eller skjuta julgran i och vill vara en laglydig medborgare är jag hänvisad till stans granförsäljare.

De granar jag hittills har lyckats få med mig från dessa ställen har varit av skiftande kvalitet. En barrade när vi tog in den. En annan visade sig ha två toppar. Trots dessa missöden får jag nytt förtroende av hustrun varje år.

För två år sedan lyckades jag bättre, åtminstone när det gällde granens utseende. Det kan ha berott på att min då 3,5 åriga dotter var med i granletandet. Vi hann inte mer än komma in i granhagen förrän hon stegade rakt bort mot en vacker, tät och otroligt jämn gran.

Den ska vi ha pappa.

Den vackra Kungsgranen var själva sinnebilden av hur en julgran ska se ut.

Jag frågade försäljaren vad granen kostade.

Den kostar 380 kronor.

Hans svar fick mig att vackla till och kippa efter andan. När jag hämtat mig försökte jag att styra dottern mot granarna som kostade hälften så mycket. Jag hade ingen framgång och gav till slut efter för min söta dotters envishet. Vi packade in lyxgranen i kombin och drog hem.

När vi tar ut granen ur bilen är hustrun eld och lågor över den vackra skapelsen. Tills hon får hör den ekonomiska aspekten av inköpet.

Nästan 400 spänn för en julgran, är du galen, utbrister hon.

Nej, men väldigt svag för familjens kvinnor, svarar jag med ett snett leende.

Annons