Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags för varningsskyltar för flyende syrier?

Annons

Längs gränsavsnitt mellan USA och Mexiko finns det varningsskyltar för flyende mexikaner. Skyltarna föreställer en desperat springande pappa och mamma släpande på en flicka i uppskattningsvis sjuårsåldern.

Figurerna har inte sombreros, men bilister som kör längs highwayen är medvetna om vad skyltarna symboliserar, och snäpper möjligen ner cruise controllen ett hack.

Kanske är det dags att älgvarningsskyltar längs E 14 och 86:an i Medelpad byts ut mot skyltar föreställande flyende syrier.

Ty nu har vi målat in oss i ett hörn, har vi inte? Krönikör Nygren brukar kalla det "Lex Palme". Att Sverige, så litet land det är, internationellt sett, i modern tid har försökt vara ett slags samvetsröst när det gäller utsatta folkgrupper, och att Moder Svea nu, när utfästelserna ställs på verkliga prov, inte verkar veta vad hon ska göra av sitt (åtminstone tills nu) övergödda arsel.

Eder krönikörs kommentar blir:

"Skyll inte på syrierna och andra flyktingar som försöker ta sig hit."

Mordbrända tilltänkta flyktingförläggningar, åsiktsundersökningar som är tveksamma till flyktingpolitiken, SD:s framgångar, med mera, må visa annat; men faktum är att vi tammedjävulen måste stå för den officiella Bror Duktig-bild som uppvisats för omvärlden, hur annorlunda en hel del medborgares syn än råkar vara jämfört med den officiella syn som framförs av våra kära - eller rättare sagt allt mer o-kära - politiker.

I Sundsvall planerar kommunstyret att omdisponera personal för att akut kunna sättas in att bistå inströmmande ensamkommande flyktingbarn, hur otränad den personalen än må vara för att kunna hantera en dylik situation.

Det andas en desperation som nästan, om än bara nästan, närmar sig den som hundratusentals flyktingar från olika oroshärdar upplever.

Gymnastikhallar blir flyktingförläggningar, i brist på bättre alternativ. När gymhallar och andra förläggningar ligger för långt ut i bushen, fotvandrar flyktingar - som vi sett det göras från en gammal militärförläggning i Åstön - mot mer civiliserade trakter, och möts inte sällan av medelpadingarnas vrede:

"Hur i helvete kan ni gnälla, när ni påstår er fly från krig och andra hot?!"

Krönikör Nygren upprepar:

Det är fan inte flyktingarnas fel.

Så länge det försöker upprätthållas en syn att både Sundsvalls kommun och resten av Svedala är en fristat och snudd på Shangri-La för människor i nöd, är det svårt att döma eller fördöma de som försöker ta sig hit.

Shangri-La är för övrigt den fiktiva, paradisliknade plats som förekommer i James Hiltons roman “Bortom horisonten” ("Lost Horizon") från 1933.

Den platsen har, kan krönikör Nygren lugnt konstatera, knappast något med den sundsvallska och övriga svenska verkligheten att göra.

Christer Nygren