Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prinsessan i Malungspäls

/

Alla bedåras av de gulliga bilderna på prinsessan Estelle när hon på sin treårsdag leker i snön, klädd i en vit fårskinnspäls. Mannen bakom pälsverket finns i Malung – Täpp Lars Arnesson, skinnare, fäbodbonde, föreläsare, författare och kulturentreprenör.

Annons

– Det är otroligt roligt för mig att få se prinsessan Estelle i en päls som jag designat och sytt. Och vilket genomslag bilderna har fått i media och sociala medier, säger Täpp Lars medan telefonen i hans skinnverkstad ringer nästan oavbrutet.

Historien bakom prinsesspälsen har flera bottnar. Den första "prinsessan" var faktiskt Täpp Lars egen dotter Kersti. Hon var två år då pappa sydde henne en päls när de skulle åka till Röros i Norge på marknad 2006.

– Vi fick stanna varannan meter för att folk ville fotografera henne. Till slut tröttnade Kersti och så liten hon var så sa hon till slut ifrån att det räckte, berättar Lars.

Något år senare medverkade Täpp Lars vid Tällberg Forum och visade upp sina skinnhantverk.

– Sent på kvällen när jag höll på att plocka ihop mina saker kom kronprinsessan Victoria med sitt sällskap, och hon blev intresserad. Särskilt av den lilla barnpälsen, berättar Lars.

Minnet fanns kvar och när prinsessan Estelle här om dagen fyllde år och lekte i snön som en "Hagasessa" så hade hon en egen Malungspäls, designad och tillverkad av Malungsskinnaren Täpp Lars.

– Jag är hedrad och jätteglad och smått chockad över den stora uppmärksamheten sedan bilderna på prinsessan kom ut, säger Täpp Lars.

Själva pälsen är en traditionell vit fårskinnspäls av malungsmodell med ullen inåt. Täpp Lars har designat den med röda dekorationer, passpoaler, och satt på en kant av fransskinn nertill, av lammskinn med lockarna kvar i ullen.

Fårskinnen köper han i Norge. Att tillverka en enda päls hantverksmässigt tar två dagsverken och priset blir förstås därefter - 6 500 kronor.

– Det är roligt för mig personligen att den här pälsen har fått så stor uppmärksamhet.

– Jag tycker också att det är roligt för Malung, som ett gammalt skinncentrum där skinnhantverket fortfarande lever. Det är förstås inte längre som på 1960-talet då det fanns 300 skinnfirmor i en bygd som till stor del levde på skinnindustrin, säger Täpp Lars Arnesson.

Att få leverera en päls till hovet är förstås en fjäder i hatten för skinnaren från Malung. Men därmed får han inte kalla sig kunglig hovleverantör.

– Nej, det krävs betydligt mer för det, men roligt är det i alla fall att de gillade min päls.

Mer läsning