Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Dansken" har förändrat Ånge

/
  • Peder Mousten på Järn och Byggvarhuset i Ånge är fotbollslagets största sponsor och supporter, besjälad av drömmen om att en gång för alla sätta Ånge på den litet större fotbollskartan satsar han hårt på grön-vita ÅIF.
  • Division II- eller III-fotboll på Ånge IP 2014? Det är frågan inför sista omgången av mellersta trean.

Arbete och fotboll. Fotboll och arbete.

Dygnets 24 timmar är intecknade för Peder Mousten.

– Det har nästan aldrig funnits utrymme för så mycket annat i mitt liv, säger den 49-årige företagaren, som i västra Medelpad är känd som "Dansken" – och mannen som mer än någonting annat vill sätta Ånge på den stora fotbollskartan.

Annons

– Vi har en dröm. Och ett mål. På sikt ska Ånge IF spela division I-fotboll, säger Peder Mousten.

I Ånge har han bott sedan 1989. Först som byggare. Och senare som företagare.

– Det var tuffa år i början på 1990-talet och jag tvingades "kasta in handduken". Sedan fick jag chansen att ta över den fastighet, där Järn- och Byggvaruhuset nu ligger. Jag började verksamheten i mindre skala och jobbade i nästan nio år själv. I dag har jag i alla fall två anställda och med en komplett bygghandel är jag glad att det är tio mil till Sundsvall och lika långt till Östersund ...

I takt med att verksamheten utvecklats har han ännu mer tid över för fotbollen.

Så om det förr i tiden handlade om att åka och se matcher på olika nivåer (han åker gärna och ser Giffarna och har suttit bland VIP:arna och dåvarande UEFA-presidenten Lennart Johansson på en internationell cupfinal, varit på plats under åtskilliga landskamper, EM- och VM-matcher, samt på massor av ligamatcher i de flesta av Europas toppligor), handlar det sedan ett par år tillbaka mest om – Ånge IF i trean.

– Jag är född och uppvuxen några mil söder om Ålborg på Jylland. Danska ligalaget Aalborg BK blev därför mitt lag sedan jag var liten. Men jag spelade själv i en mindre klubb hemma i Hadsund, och älskade fotboll.

– När jag blev äldre följde jag Ålborg, förstås, men kunde också åka ner till Tyskland för att se Bundesligamatcher. I Hamburg, i Bremen och lite längre ner, där Borussia Mönchengladbach, Dortmund, Schalke 04, Düsseldorf och ett helt gäng fina klubbar finns på ett koncentrerat område vid Ruhr. Till Bayern och München var det däremot för långt ...

Men för att kunna se fotboll måste man också arbeta.

– Ja, allt kostar ju. Och min morfar lärde mig tidigt att man måste anstränga sig för att få något. Hand drev en Kro, ett slags värdshus, och jag var väl bara sex–sju år när jag fick börja hjälpa till med att sortera flaskor i öl- och drickabackar. När jag blev ett par år äldre var det dags att bära och kånka på dessa ölbackar, som först var av trä innan plasten kom.

Men småningom hamnade du alltså i Ånge. Och blev kvar. Varför?

– Tja, det var ju inte kärlek i vanlig mening, utan jag kom alltså hit för att göra en del jobb. Och sedan blev jag kvar. Jag blev väl förälskad på det sättet, i trakten, naturen, människorna som lever här, förklarar Peder och klappar om treåriga Golden Retrievern Louise, som är en ständig följeslagare.

Fotbollslaget, då. Varför dröjde det innan du klev in som storsponsor där?

– Nej, men jag har väl alltid försökt bidra till föreningarna här omkring. Men spelar man i division V och VI får man kanske försöka klara sig själv. För ett topplag i fyran är det litet annorlunda och själv klev jag in med ett större engagemang för tre år sedan.

– Det var faktiskt ett minne för livet när vi i Ånge mötte Östavall i ett derby på Skogsvallen för ett par år sedan. Matchbollen levererades med helikopter, det serverades mat och öl, och det bjöds på musikunderhållning. Ånge var på väg upp då, men Östavall med Fredlund (Sten-Ingvar) i spetsen är suveräna att fixa och dona, och det blev ju helt perfekt. Så fortfarande försöker jag stötta Östavall också. Ja, även hockeyn i Ånge får en slant ...

Hockeyn, ja. För många är Ånge intimt sammankopplat med järnvägen och ishockey, men det håller ni på att ändra på nu!

– Det är kul att fotbollslagets framgångar uppmärksammas, att folk kommer på matcherna och att det snackas fotboll. När det gäller hockeyn tror jag Ånge IK gjorde ett misstag som valde att "börja om" och frivilligt kliva ner i seriesystemet. Det blir liksom defensivt.

– Men det viktigaste är att ungdomarna har någonting att syssla med på kvällarna. Förr var föreningslivet starkare, med friidrott, bågskytte och allt möjligt. Nu är det mest fotboll, hockey och judo som har verksamhet här i Ånge. Plus ridklubben, förstås.

Ungdomar, säger du. Men ni får kritik för att Ånges A-lag mest består av engelsmän ...

– En kväll när jag var nere på IP räknade jag till 62 barn och ungdomar som tränade fotboll. Då blir man glad. Men, visst ...  vi har haft sju britter i laget och det kanske är någon för mycket. Inte minst kan det vara svårt med sysselsättningen. För deras del är det ju främst fotboll som gäller. På träningar och matcher, samtidigt som vi ser till att få hjälp med skötsel med naturgräset som finns intill huvudarenan.

– Ånge är ju inget stort samhälle, så vi måste se till att de trivs och att det inte blir slitningar i gruppen. Men det har fungerat bra. Benny (Mattsson) är jätteduktig som tränare och över huvud taget är det fantastiskt att jobba nära så många härliga typer i och kring laget, i styrelsen och Peter Stenberg, som är den som har de brittiska kontakterna är helt fantastisk. Han fixar allt till 80 procent. Resterande 20 måste du göra själv. Och det har inte varit någon konst!

En match återstår, men vad händer om ni misslyckas och Östersund tar sig förbi sent på lördagseftermiddagen?

– Då satsar vi ännu hårdare nästa år! Mitt företag sponsrade med 100 000 i fjol och lika mycket i år, och det blir minst lika mycket nästa år.

– Men jag hoppas på segerfest här i Ånge.

Annons