Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dåtidens storhet skymmer sikten

Så här på det nya året vill man gärna önska sig något men också ta sig tid att tänka framåt och försöka rensa lite i rabatten.

Man vill ju vara beredd när vårsäsongen kommer. Vissa buskar och snedskott är det klokt att knipsa av för att nya och livskraftigare grenar ska få plats och om några stora träd blivit kvar och bara står och sprider skugga och vattensjuka i marken måste ju de beskäras eller helt tas ner för att vi ska få ett hållbart resultat ur våra odlarmödor. När väl våren och värmen kommer så gäller det att solen kan få komma till med sin livsenergi för att vi alla ska få njuta av vår vackra och växande trädgård.

Om man vill så kan man likna en kommun vid en trädgård som måste kultiveras för att den ska bära frukt i framtiden.

Är man riktigt full i f-n så kan till och med stora staden Sundsvall liknas vid en trädgård även om asfalt och betong verkar vara det som varit mest i ropet på sistone för både bilar, båtar, containers med mera. Men vi tjafsar inte om det.

Staden Sundsvall ligger där och ruvar på sin unika potential för att kunna bli något i framtiden. Inte bara i dåtidens ljus, vilket man ibland har kunnat få för sig har satt sig på hjärnan på en och annan.

Men om vi ser på framtiden?? Hur ansar vi vår nutida trädgård inför framtiden?

Idag är 2016. Om fem år fyller staden 400 år. Hur vill vi att trädgården ska utvecklas och växta fram till dess?

När man försöker följa diskussionerna om stadens framtid slås man av att det nog är en hel del som verkar skymma sikten och hindra solens tillträde.

Frågan är om det inte är dåtidens storhet som är det största hindret för att ljuset ska kunna tränga ner. Inte dåtiden som särskilt klandervärd eller mörk och farlig utan helt enkelt dåtiden i kraft av sin storhet. Det forna Sundsvall är något som hade en storhet som dagens människor inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till och som gott och väl kunnat ge intryck av att staden kunde upplevas som världens medelpunkt. Rikedomen flödade tack vare skogens gröna guld och driftiga investerare och entreprenörer skar bokstavligt talat guld med täljkniv.

På något sätt tror jag att bilden av denna forna storhet faktiskt spökar och skymmer sikten för det nutida Sundsvall. Inför varje nytt steg i utvecklingen så tenderar nutida beslutsfattare och ansvariga att försöka hitta sitt sätt att leva upp till The Golden days.

Vilket tyvärr resulterar i antingen en avsaknad av mod eller i övermod.

När gatufesten tappade sin kraft och dog kände man från ansvarigt håll till exempel att staden var tvungen att agera. En märklig hybrid skapades för att med skattepengar bjuda stort och målet var givetvis att skapa Norrlands absolut största festival.

När Sundsvall också upptäckte att skolresultaten för stadens grund-och gymnasieskolor låg långt under vad man förväntade sig – nära nog i botten nationellt – så upprepas samma reaktion. Sundsvall ska gå från plats 280 till själva toppen och bli Sveriges bästa skolkommun 2021! Var finns proportion och tanke i dessa ytterligheter?

Naturligtvis är det många som är verksamma i skolan som idag blir frustrerade och undrar om alla hästar finns hemma i den kommunala ladan.

Som kronan på verket framhärdar dessutom Sundsvall i den helt tondöva retoriken att presentera sig som Norrlands huvudstad! I en tidsålder som mer än något karaktäriseras av samverkan och samarbete och där regeringens ambition är att få Sveriges fyra nordligaste län att uppgå i samma region? Är det då en smart image att gå fram med? Ska stadens medborgare och övriga Norrlandsstäder tvingas leva med det? Eller är det bara ett kul sätt att retas med Umeå som ett kommunalråd tidigare lät undslippa sig? Det låter snarare som en kupp av ett politiskt ungdomsförbund.

Luleå har fått flera pris för sitt sätt att marknadsföra sin kommun. Budskapet där är helt enkelt LULEÅ. Ingen av de fördelar man för fram är på bekostnad av någon annan. Man är helt enkelt LULEÅ med sin skärgård, sitt universitet, sin hamn och sitt kulturliv.

Och Umeå – de vill mer och Östersund är vinterstaden.

Det behöver inte vara svårare med samverkan i Norrland. Man finns på egna meriter.

Om någon enskild nyårsönskan vore viktig för Sundsvalls framtid så vore det att befria oss från att behöva leva i skuggan av det idag innehållslösa huvudstadsepitetet.

Det skulle dessutom skona våra två kommunalråd från våndan av att stå i talarstolar och skruva på sig och försöka förklara vad ordet huvudstad betyder eller inte betyder.

Snälla: Vi måste helt enkelt få in sol och luft för att kunna växa. Sedan kanske vi kan odla vår trädgård – också tillsammans med andra.

Läs fler krönikor av Tomas Melander:

Samtalet är vårt skydd mot ondskan

Framtiden ser vi inte bakåt