Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De är rädda för att dö

När jag parkerar bilen på Sundsvalls centralstation och ser en buss full med asylsökande, inte så långt ifrån min bil, poppar bilder upp på näthinnan. Tänk om det är så att dessa familjer har färdats i små, små gummibåtar över mörka farliga vatten. Precis så som media rullar upp framför våra ögon dagligen.

Och tänk på alla dessa svenska familjer som väljer att öppna upp sina hem och sin vardag för dessa stackare. De kommer att ha vänner för livet tror jag. Och deras barn kommer att inom kort få ta del av deras berättelser om hur verklighetens värld ser ut utanför våra norrländska djupa skogar.

Och tänk om det är just därför som våra gäster inte tycker det är så trevligt att hamna på någon av våra nerlagda sommarkolonier eller liknande ute i skogarna, för de är rädda för mörkret i dem. Det djupa, snåriga mörkret. De är just nu vilsna och rädda. De har ju inte kommit till Sverige som turister utan som flyktingar. De är på flykt. De är rädda för att dö. De är rädda för att bli ensamma. Och tänk på alla barn som kommer till Sverige utan föräldrar.

Ola Lindström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel