Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De återerövrar språket efter stroken

Varje vecka samlas 14–15 afasidrabbade i Sundsvall för att träna språket tillsammans. Bakom lektionerna står Sundsvalls Afasiförening, som nyligen fick ett stort bidrag på 100 000 kronor från Thorsten Morells minnesfond.
– Det är hemskt roligt och betyder mycket för föreningen, säger Signe Norlander, kassör.

Annons

Karl-Johan Wikdahl sitter och tränar synonymer i afasiföreningens datasal i centrala Sundsvall. "Garvad" står det på dataskärmen och Karl-Johan kryssar i både härdad och väderbiten och får rätt.

– Jag brukar köra det här ett par timmar när jag är här. Det är roligt, säger Karl-Johan.

Numera flyter hans tal ganska bra och han har inga svårigheter att klicka rätt på datorn. Annat var det när han nyligen hade fått sin stroke för tio år sedan. Då kunde han knappt säga ett ord. Och när det kom ord, blev det inte som han tänkt sig. Det första ordet han sa när han vaknade på sjukhuset var till exempel "risgrynsgröt".

Gerd Nilsson har liknande erfarenheter. Hon fick en stroke för ungefär tio år sedan och när hon väl vaknade efter flera månaders medvetslöshet fick hon börja om med det mesta – inklusive att sitta upp i sängen.

– Jag kunde prata, men jag sa inte vad jag ville säga. Det var väldigt frustrerande. Folk trodde att jag var helt borta, men det var bara orden som kom fel, säger Gerd.

Allmänheten saknar ofta kunskap om afasi, tycker Marja Ansàla som haft fyra strokar.

– Folk kan tro att man är på fyllan när man pratar sluddrigt. Jag önskar att de kunde ta sig tid att lyssna och försöka ta reda på bakgrunden i stället för att ha förutfattade meningar.

Owe Persson visar ett fiffigt litet kort som han brukar ha med sig när han möter nya människor. Där står att han har afasi och kan ha svårt att prata. Owe fick en stroke på en Stockholmssemester 2006 och har inte fått tillbaka talet sedan dess. Han lever ändå ett mycket aktivt liv och har lärt sig att skriva med vänster hand, skottar snö och är en engagerad radioamatör med egen hemsida. Och när afasiföreningens kör övar är det Owe som håller tonen genom att sjunga vokaler.

Sundsvalls Afasiförening startade 1985 och förutom språkträningen ordnar de kaféträffar och någon resa varje år för sina medlemmar.

– Träningen betyder jättemycket. Det är viktigt att träffa folk i samma situation, säger Karl-Johan Wikdahl.

Föreningen har ännu inte bestämt vad man ska göra med det stora bidraget på 100 000 kronor från Thorsten Morells minnesfond.

– Men det kommer att gå till utbildning i någon form, säger kassören Signe Norlander.

Fotnot: Thorsten Morell var köpman i Sundsvall och drabbades av afasi. När han dog på 1980-talet beslöt hans hustru att göra en minnesfond för afasidrabbade. Nu har den upplösts och de pengar som fanns i fonden delades ut till Sundsvalls Afasiförening samt Jämtlands Afasiförening.